1300 talets Lagmän – Herse Falesson

Kan Buresläktens Herse spåras bakåt ?   Ja, här är några punkter som gör att vi kan spåra Buresläkten bakåt i tiden. 1 . släktvapnet  går att härleda från 1200 talet  ner till Herse och fortsatt ända ner till 1600 talet då Anders ,Olof och Jonas  renovera släkt vapnet under nummer 126. och den adliga grenen dog ut på 1870 talet 0126

”1210 krigade Svenska Adeln vid Gestilren…När Erik Knutsson var kommen till riket då gjorde han Fale hin Unge till en Herre och förbättrade hans adelskap…givandes honom en beväpnad arm till sköldemärke, därför att han hade burit honom på sin arm undan farligheten och på hjälmen två Norska vapenyxor därför att han med Norske män hade börjat intaga riket åt Konungen ..Då gav kung Erik honom i förläning hela Medelpad, ett stycke av Ångermanland och Jämtland” Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 137v, fol. 138r Samma vapen bars av stormännen på 1300:talet , tillexempel Nils Fartegnsson (Falesson)

. Nils Fartengsson sigill

2. Ovanliga släktnamn som Fale/Fartegn/Fardjäken eller Herse/Härse är återkommande.

3. Fäderne jord som ättlingar besitter än i dag som Byrestad (Birsta) ,Bure (Bureå) Falemark (Falmark)

En rimlig kandidat är då Farthiegno de Herleby (Fale d.ä.) Leonard Bygden baserade sitt antagande om att Nils Farthiegnsson (Nils Falesson) skulle vara far till Fartheign unge (Fale d.y.) på namnskick och vapenlikhet. Baserat på ovanstående förefaller det dock vara mer troligt att han var Fartheign unges farbror. och att yrket lagmän erhölls från far till son.

Forskaren Erik Gunnar Lindgren har i en uppsats benämnd ”Fartegn en ångermanländsk storman ”  jämte anteckningar om männen i hans (Fartegns) ättkrets påvisat att det finns belägg för ett flertal av det uppgifter som Bureus lämnat , Nils Ahnlund har plockat fram ett antal brev och en mängd intressanta upplysningar om 1300 talets stormän och att förfäderna varit Birkarlar. Evert Henriksson som följde ett gammalt mönster inom släkten  som landsköpman, vilket även en bonde i Säbrå, påstod att Christoffer var .Källor:Erik Gunnar Lindgren ” Fartegn en Ångemanländsk storman” sid 7,13,19,27, Ångermanland nr 12,Örnsköldsvik 1972

Fales Gravhäll.

Fale hin unges gravhäll  i sköns kyrka uppges av Johan Bure vara från 1200 talet  liksom den gamla porten som fanns på sköns gamla kyrka ,och som dopfunten inne i sköns kyrka.

______________________________________

Utredningav Tommy Hernelind om Herse Falesson, enligt Johan Bures släktbok, Medeltida brev och andra tryckta källor. år 2005 fick jag uppdraget av Tord Bylund att kolla kopplingarna upp  Herse bland annat  i medeltida breven att tillexempel kolla upp alla former av namnet Herse, Härse, Horse, Haursi, jag håller mej till Herse under denna utredningen. Thord Bylund sa att Härse var ett ovanligt namn, som var typiskt för Bureätten  och under 1300-talets slut till 1500 talets början fanns det endast 5 Herse i hela Norra Sverige. Jag försökte kolla upp det i över 50 000 brev för att finna något om Herse i norra Sverige,Och det var inte många brev jag hitta på Herse ,jag kom fram till följande att tre av Herse  var född på 1300 talet . 1) Gudlev Bilder styvson Herse nämnd år 1337, i  Gudlev Bilders testamente. 2) Fale hin unge  son  Herse Falesson  nämnd Johan Bures släktbok. 3) Spielbuder Bilder son Herse Spielbudersson nämnd år 1318.  4) Herse nämnd år 1473 ort Kalmar. 5) Herse Andersson  nämnd år 1539 Bureå.

salve . 

 

Gudlev Bilders testamente år 1337 i SDHK nr.- 4354 , där är Gudlev Bilder och hans hustru Rodin  belagda och styvsönerna  Herse och  Spielbuder  ( i den latinska texten) __________________

SDHK-nr: 4354 ;Datering: 29  juli 1337  Innehåll: Gudlev Bilder testamenterar, för sin och sin hustrus själar, till domkyrkobyggnaden i Uppsala, halva laxfisket i Norrbygd med ett halvt torp, köpt för 40 mark Hälsinglands mynt; till Helgeandshuset i Stockholm halva laxfisket i Bredabyske; till Sollefteå kyrka 15 sättungsland i kyrkbyn Valla m.m. samt ett kors, en kalk och ett psalterium. Han giver penningar till alla kyrkor i Ångermanland och Medelpad och deras kyrkoherdar. Närvarande vittnen var ärkebiskop Peter i Uppsala, Folke, kyrkoherde i Knivsta, Nils, kyrkoherde i Sunga, Nils Petersson, prebendat i Uppsala domkyrka, Jarl, kaplan till ärkebiskop Peter, Ketilvast, kyrkoherde i Tuna kyrka i Medelpad, Gunnar Larsson, Ingevald Gasab och Ärkebiskop Peter i Uppsala samt utfärdaren beseglar.  Språk: latin.Brevtext :Jn nomine domini Amen. Ego Gudhlaws dictus bilder. incolumis corpore, et in omnibus mentis mee compos. dolorem alicuius infirmitatis non senciens. pro animabus dilecte coniugis mee Rodhni felicis memorie. ac mea. testamentum meum condo et ordino in hunc modum, Jn primis lego ecclesie vpsalensi. ad fabricam dimidium amnem in norbygdho wlgariter dictum laxafiske cum dimidio opido adiacente eidem amni, qui emptus erat pro quadraginta marchis denariorum helsingorum. Jtem domui sancti spiritus stokholmis dimidium amnem dictum laxafiske, in bredhabyskio. sub condicione tali. ut post mortem meam. sit ipsius domus perpetua possessio, et quamdiu vixero, de eo amne pauperibus eiusdem domus. decem salmones conferam annuatim. Jtem ecclesie Solat.um, ad mensam curati eiusdem. quindecim sættungxland in villa eiusdem ecclesie dicta wallum quodlibet sættungxland ad valorem quinque marcharum helsingonicarum, Jtem ad ornatum eiusdem ecclesie, quatuor sættungxland in villa horlefstadhi, ac septem sættungxland in villa ø parochia edh. quodlibet illorum ad valorem quinque marcharum helsingonicarum. Jtem eidem ecclesie Solattum. vnam crucem quam habet, ac vnum calicem deauratum de triginta marchis denariorum sweuorum, quem eciam eadem ecclesia habet. et vnum psalterium de decem marchis. Jtem cuilibet ecclesie in angermannia. duas oras denariorum sweuorum et cuilibet curato earum .I. oras denariorum sweuorum. Jtem in mædhalpadha cuilibet ecclesie .II. oras denariorum sweuorum et cuilibet curato earum .II. oras denariorum sweuorum. Hec omnia Conferens perpetuo possidenda. Ne aliquis heredum meorum in aliquo supradictorum valeat seu presumat in posterum reuocare, Huic confirmacioni testamenti. et voluntati mee, presentes affuerunt, reuerendus in christo pater. frater petrus diuina miseracione archiepiscopus vpsalensis, et discreti viri. domini. Folko curatos ecclesie qnifsta. (!) Nicolaus curatus in sunga. Nicolaus petri prebendatus in ecclesia vpsalensi, Jarlerus cappellanus domini archiepiscopi priusdicti. kætiluastus. curatus in ecclesia tunum in mædhalpadha. Gunnarus laurencii, et Jngiualdus gasabogher. consencientibus in supradictorum presencia Farthiegno. filio meo dilecto. Hærsero et Spielbodo filiis vxoris mee prenominate. Jn cuius testamenti maiorem euidenciam. sigillum venerabilis patris. domini archiepiscopi supradicti vna cum sigillo meo, peto presentibus apponendum. Datum anno domini. M°. CCC°. XXXº. septimo Jn die beati olaui regis et martiris.Extratext:På frånsidan: Testamentum gudlaui biild, de angermannia, qui legat ecclesie vpsalensi norbughde laxafixe. et domui sancti spiritus sthocholmis medium amnem in bredabyskio. Jtem ecclesie solata. XV. sættungh in ipsa villa.Sigillen: N:o 1, Ärkebiskopens; N:o 2, Olofs (O utan sköld) söndriga.DS 3311 Medelpads äldre urkunder (1972), nr 18 (jfr HT 1973, s. 165-172) Källa:E. Gräslund Berg, Till prästens bruk och nytta. Jord till prästgårdar i Sverige under medeltid och tidigmodern tid (2004), s. 162 ff.

____________________________________

brev 4354 Gudlev Bilder

 

Av olika orsaker har jag fått omvärdera vem Herse är i brev SDHK-10586

Det borde vara Herse som är styvson till Gudlev Bilder som är belagd i brevet som ”Herse”. 10584 Herse fick Nils Faleson  lott att utröna råmärken i Luleå och Skellefteå ådal  Datering:oktober*1374 Innehåll:Apostoliske notarien Olof Nilsson, kyrkoherde i Tillinge i Uppsala stift, utfärdar ett notarialinstrument om rannsakningar rörande gränsdragningen mellan Uppsala och Åbo stift. Den 1/8 (1374) i en by kallad ”Pirte” i Luleå kyrkas socken i Norrbotten, Uppsala stift, inställde sig Olof ”Quedinger” och Andor, sockenbor i Piteå kapell i samma stift och prosteri, inför ärkebiskop Birger (Gregersson) i närvaro av utfärdaren och nedanstående vittnen, för att vittna om den gränsdragning som sedan gammalt gällt mellan Uppsala och Åbo stift. Olof, som blev utfrågad av utfärdaren, vittnade först att de gamla råmärkena mellan stiften gått vid en liten ö vid utloppet mitt i en älv, som på folkspråket kallas Ule, där gränsen utmärks av en hög med stenar, och att det sedan gammalt funnits en muntlig tradition rörande detta bland alla invånare i Hälsingland och Norrbotten. Andor, sockenbo och kyrkvärd i Piteå som sedan utfrågades, sade sig inte ha sett råmärkena men hävdade att han hört av äldre personer allt det som föregående vittne intygat. Närvarande vittnen vid nämnda vittnesmål var kyrkoherdarna Torsten i Nätra och Johan i Skellefteå. Vidare den 21/8 samma år inställde sig en viss Sigurd i Klappsta i prästgården i Luleå, i närvaro av utfärdaren, herr Andreas, prost i Jämtland, och andra trovärdiga vittnen, varvid Sigurd sade att riddaren Nils Abjörnsson, lagmannen Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson förnyat nämnda råmärken, belägna på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Uppgiften hade han från sin son Herse som medföljde herr Torsten (Styrbjörnsson) på genomresa i detta ärende. Vidare den 1/10 samma år, i en hamn kallad ”Hernøsundh” i Härnö socken i Ångermanland i närvaro av utfärdaren och nedanstående vittnen, inställde sig Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, vilken utfrågades och tillstod att han varit närvarande och sett nämnda råmärken i Ule älv när de blivit förnyade av herr Torsten Styrbjörnsson, då fogde i Hälsingland. Han sade sig personligen ha hört att framlidne herr Hemming, tidigare biskop i Åbo, erkänt och intygat inför framlidne ärkebiskop Hemming i Uppsala, att allt som han å sitt ämbetes vägnar uträttat i Norrbotten, antingen i fråga om konfirmation eller välsignande av kyrkogårdar, hade han gjort såsom en tjänst åt Uppsalakyrkan och till en lättnad för ärkebiskopen. Han sade även att det står skrivet i Hälsingelagen att Hälsinglands rågång börjar i Ule träsk och går utmed Ysma femton sjömil. Närvarande vittnen var välboren man Finvid Finvidsson samt kyrkoherdarna herr Torsten i Nätra och herr Johan i Nordingrå Vidare den 17/10 samma år, ungefär vid första timmen, inställde sig skälig man Johan Lång, sockenbo i Norrala, i en hamn kallad ”Swartasundh” i Norrala socken, Bollnäs prosteri, i närvaro av utfärdaren och nedanstående vittnen och efter att ha utfrågats av utfärdaren erkände han för det första att han varit skeppare på ärkebiskop Hemmings skepp när denne färdades till Torneå i Norrbotten; för det andra sade han att ärkebiskop Hemming i Uppsala och biskop Hemming i Åbo sammanträffat en torsdag i en hamn kallad ”Kompanasundh” mellan Luleå och Torneå kyrkor, för att underhandla om råmärkena; för det tredje sade han sig ha hört att biskop Hemming i Åbo tydligt erkänt inför ärkebiskopen att han förrättat konfirmation och välsignat kyrkogården i Torneå i ärkebiskopens och Uppsalakyrkans namn och inte i sitt eget eller Åbokyrkans, om vilket Åbobiskopen då gav sitt öppna brev till ärkebiskopen; för det fjärde sade han att ärkebiskop Hemming vid detta tillfälle i Torneå döpte cirka 20 personer, såväl lappar som kareler boende i Uleå, Kemi och Simo, i ett stort kar som särskilt för detta ändamål burits in i kapellet i Torneå, medan folket stod utanför; för det femte sade han att herr Torsten Styrbjörnsson, då fogde i Hälsingland, följde med ärkebiskopen och att han tillsammans med de övriga från Hälsingland for över till Ule älv för att förnya de tidigare uppsatta råmärkena och därefter återvände till ärkebiskopen i Torneå; för det sjätte sade han att råmärkena mellan Uppsala och Åbo stift varit uppsatta i Ule älv, i överensstämmelse med den allmänna mening som råder bland invånarna i Hälsingland. Närvarande vittnen var kyrkoherdarna herr Mathias, prost i Bollnäs, och herr Mathias i Norrala samt lekmannen Tomas i Växsjö (i Bollnäs socken).Eftersom Olof Nilsson varit förhindrad att själv skriva notarialinstrumentet har han låtit Anders Björnsson göra detta, varefter utfärdaren signerar med sitt sedvanliga märke.Språk:latin Källor: A 10, f. 13r-v, RA 0201 Skokl. Cod. Ab., f. 51v-53r, RA;: Peringskiöld: E 72 b (Stenhagens avskr., sannolikt efter original); Örnhielm: VI p. 314-17 (efter A 10); I p. 1081 (K. Arch. gröna Cop. B pl. 157)ERE 115: or., III p. 157.

________________________________________

Bengt Auden anför [HT 1973, s. 165-166] hypotesen att tillnamnet Bilder kan vara ett tidigt exempel på en för mellersta Norrland, åtminstone senare, karateristisk form av binamn, en hemortsbeteckning i elliptisk form utan föregående preposition, sannolikt i betydelsen från Billsta. Själv anser jag dock att denna hypotes motsägs av att Billsta är ett s.k. ”-sta-namn”, ett ortnamn med i detta fall innebörden Bilds boställe. Att orten skulle ha namn efter en släkt som i sin tur har namn efter samma ort resulterar i en ohållbar paradox. Jag är mer benägen att hålla med Johan Nordlander som anför att ”Billsta erinrar om Gudlef Bilder eller någon annan av släkten Bild” [Norrländska samlingar V, anteckning 24].

Orsaken till att Herse som i brevet SDHK-10584 ,är Sigurd klappstas son skulle kunna vara identisk med Herse dvs. Gudlev Bilders styvson är att tidsmässigt är han den enda Herse som nämns i 55000 brev  i Gudlev Bilders testament år 1337 (SDHK -4354)

I brevet  framgår att gränsdragningarna ägtrum tidigare ,Utradrag :” Vid förhör den 21/8 “inställde sig en viss Sigurd i Klappsta i prästgården i Luleå, i närvaro av utfärdaren och herr Andreas, prost i Jamtland, och andra trovärdiga vittnen, varvid Sigurd sade att riddaren Nils Abjörnsson, lagman Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson förnyat nämnda råmärken, belägna på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Uppgiften hade han från sin son Herse som medföljde herr Torsten (Styrbjörnsson) på genomresa i detta ärende”.Utdrag: ”Den 1/10 i Hörnösand i Härnö sn i Ångermanland “inställde sig Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrsnäs, vilken utfrågades och tillstod att han varit närvarande och sett nämnda råmärken i Ule älv när de blivit förnyade av herr Torsten Styrbjörnsson, då fogde i Hälsingland.  (DS 8666)Torsten Styrbjörnsson var fogde över Hälsingland 1347-1348 (Frtz 2 s 54 f). Det senare året deltar han i gränsreglering mellan ärkestiftet och Åbo stift (mellan Luleå och Torneå socknar) (ÅboSvB s 154 f.)”. (S Rahmstedt PHT 1978 s 66) Det torde vara rimligt antaga att de medföljande på gränsregleringsexpeditionen var utvalda som primärvittnen och hade anknytning till de tidigare exploatörerna på 1320/30-talet.

När det sen framkom att  Torsten Styrbjörnsson inte själv närvara vid tinget:den 29 maj 1362: Vittnade Sigge Ingemarsson om att Ulva kvarn aldrig tillhört kronan, såsom Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten ) gjort gällande. (DS 6631); då insåg jag att det rörde sig om en Herse som levat i början av 1300 talet.

Klappsta har fyra gårdar  år 1342 ,Ingeborg ärvde och ägde Moberga i Bällinge socken och Söderby i Åkerby sn. gods i uppland. Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. År 1342 Skiftar Fardjäkn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbuder Spielbudersson. _______________________________________________________

 

SDKH-nummer:4745 , Datum:1342 ,Språk: (latin)                              Utfärdare:Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg. Innehåll:Farthaeign unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, skiftar jord med Spielbuder Spielbudersson, som får jord i Morberga (i Bälinge socken i Uppland) och en gård i Åkerby (i Uppland) i utbyte mot Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ullerångers socken i Ångermanland. Vittnen: Spielbuder Bilder,lagman Höker Petersson, Peter i Nässom, Pål i Lundvik och ”Åswid”.Sigillanter:Johan Ingemarsson, Kungens ombudsman i Hälsingland, lagman Uno, Spielbuder Bilder och Hökar Petersson. Original:fölorat med Miscellaneaknippa X. Övr. efter- medeltida regester/notiser:se nedan a.a.Tryckt regest:Gillingstam, Brev ur askan (1996), s. 96 f.

____________________________________________

Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter Spielbudersson, som får 14 öresland (1:6) jord i Morberga i Bälinge socken (i Uppland) och en gård i Söderby ,Åkerby Socken (i Uppland) i utbyte mot Herresta,Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ulleråker.

Som en utvikning vill jag här understryka att Mjällom avser den lilla byn Mjällom på nordvästsidan av Herrestaberget i Vibyggerå socken och inte orten Mjällom i Ullånger- Nordingrå som Gustaf Erik Lindgren felaktigt har antagit [Om Fategn, en ångermanländsk storman, Ångarmanland 12, 1972, s. 11]. Den ort i Nordingrå socken som idag heter Mjällom hette Nordom fram till slutet av 1600-talet då den av nu okänd anledning fick nytt namn [Torsten Bucht, Ortnamnen i Västernorrlands län, del 1, s. 47].

Fartheign unge och hans hustru Ingeborg överlät 1342 en gård i Söderby i Åkerby socken och 14 öresland jord i gården Morberga i Bälinge socken i Uppland. Dessa båda gårdar ligger visserligen i olika socknar men ändå nästgårds, jumkilsån som rinner mellan gårdarna utgör sockengräns. Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, som beseglat brevet förde en ginbalk belagd med en sparre [SMV s. 232]. Jon Petersson, häradshövding i Bälinge, är känd från 1353 [DS 4978] och kan från år 1368 beläggas som boende i Söderby i Åkerby socken [DS 7697]. Han förde en balk belagd med en sparre [SMV s. 232]. Även om det inte explicit framgår av referatet av originalbrevet kan vi således anta att Johan Ingemarssons sigillering ska tolkas som att han var faste vid jordtransaktionen.

Spielbuder Spiebudersson överlät Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken och Klappsta i Ullångers socken i Ångermanland. Att Medelpads lagman Fartheign unge har sina anor norr om Ödmården tror jag inte är ifrågasatt. Detta och omnämnandet av Ingeborg i brevet bör betyda att jordlotten i Morberga och gården i Söderby är Ingeborgs egendom. Med beaktande av att Jon Petersson bodde i Söderby, bör det betyda att Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. Hur de var släkt med varandra går dock inte att utläsa ur brevet.

Peter i Söderby. år 1362 : Vittnade tillsammans med bl.a. Sigge Ingemarsson  om att Ulva kvarn aldrig tillhört kronan, såsom Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten) gjort gällande.(Ds 6631) Barn:Jon Petersson, Ingeborg. Troligen var hon  Hälsingelagmannen Farthæign unges (böjd arm) hustru Ingeborg som ägde jord i Söderby och den intilliggande gården Morberga en dotter  till Peter i Söderby.

Peters son  Jon Petersson. var Häradshövding i Bälinge härad. Bosatt i Söderby i Åkerby socken, Bälinge härad.källor:1.) 23 apr 1344: Sigillvittne angående biskop Hemmings i Åbo moders gåva i Agersta. (Ds 3774)  2.) den 7 dec 1353: Sigillvittne när Lars Järundsson antog Jakob i Marsta som förvaltare. (Ds 4978) 3) den 12 dec 1353: Sigillvittne vid Lars Järundssons jordbyte med Jakob i Marsta. (Ds 4979) 4) den 18 maj 1368: Sålde Pålsbo i Bälinge till Bo Jonsson (Grip). (Ds 7697) 5) den 11 sep 1369: Angående gods som han förbrutit och som tillföll kung Albrekt. (Ds 7964)

Ovanstående indicium på att Johan Krok skulle vara identisk med Johan Ingemarsson skulle kunna styrkas om man kunde belägga förekomsten av en Ingemar Krok. Det har jag inte lyckats med – men år 1341 säljer Nils Krok och hans bror Ingemar sitt mödernegods, Valla i Flistads socken i Östergötland, till Johan Holmgersson [DS 3572]. Ingemar kan vidare vara identisk med den Ingemar som år 1296 är i tjänst hos Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta) [DS 1744].

Nils Krok nämns första gången i Sigge Guttormssons testamente [DS 762] där han får ärva några av Sigges vapen. Varför han finns med bland arvtagarna framgår dock inte av Sigges testamente. Sigge nämner dock sin son Birger och om man läser Birger Siggessons testamente [DS 4877] från år 1352 så finner man att han låter sin bror Ingemar ärva ett björnskinn. Detta bör betyda att gården ”wallör” som Guttorm Siggessons hustru Kristina, Birger Jarls dotter, nämner i sitt testamente [DS 800] är identisk med gården Valla i Flistads socken. Birger Siggesson nämner inte Nils Krok men han kan ha lämnat det jordiska vid den tidpunkten. Han nämner dock en annan Nils av intresse, nämligen sin kära släkting Nils (Staffansson) de Stang (Stangenberg) som för en balk belagd med sparrar i sitt vapen [SMV s. 234].

Även om Birger Siggesson nämner Ingemar som sin bror så är det troligen så att de är halvbröder. Om det är rätt Johan Ingemarsson som år 1360 omnämns av Kristina Jakobsdotter så har Ingemar patronymikonet Isesson [DS 6370]. Denna Ingemar Isesson förde en pilspets stolpvis [DS 6365, SMV s. 600]. Den Ingemar Isesson som förde två spetsar uppifrån har av Jan Raneke troligen både feldaterats och fått fel källreferens. Möjligen avses här den Ingemar Ysasson som omnämns 1384 [RPB 1998]. Om man sedan studerar donationen till ärkestiftet av gården Kåddis i Umeå [DS 2445, DS 2475, DS 2680] och identifierar Konrad Arxö med Konrad Isarsson och vidare med Eggard Bralstorps brorson Konrad. Så kan man misstänka att det är biskop Isar i Strängnäs som är Ingemars far [Strängnäs stifts herdaminne; Bengt Hildebrand, PHT 1930, s. 12-24].

År 1301 förvärvade biskop Isar en fastighet i Själevads socken i Ångermanland [DS 1351]. Det framgår inte av köpehandlingen var den förvärvade egendomen låg men i Själevads socken finns det en by som heter Kroksta, som vi snart ska se finns det skäl att misstänka att det var i denna by den förvärvade fastigheten låg.   Kroksta i Själevad ligger vid den norra gränsen av socknen som vetter mot Arnäs socken. På andra sidan av den ås som utgör sockengräns ligger en by som heter Näs och strax intill, på mark som tidigare kan ha varit utjord till byn Näs, ligger Faresta. Om Faresta skriver Torsten Bucht [Ortnamnen i Västernorrlands län] att namnet troligen härstammar från mansnamnet Fartheign. Den hypotes som SMP har anfört att Fartheign de Nesemi skulle komma från Nässom i Bjärtrå socken, som troligen bygger på att Torsten Bucht har fört beläggen Neshene [1314] och Nesemi [1324] till Nässom i Bjärtrå socken, bör kanske mot bakgrund av detta kompletteras med den alternativa hypotesen att han kom från den utjord till byn Näs i Arnäs socken som senare skulle komma att få namnet Faresta. Ytterligare en alternativ hypotes är att han kom från byn Näs i Vibyggerå socken där vi kan belägga att åtminstone en släkt som brukade detta namn vid den tiden var besutten.   Den person som först kan beläggas föra Balksparrevapnet är Anders Jonsson [SMV s. 232].

Baserat på vapengemenskap och patronymikon kan man anta att Anders Jonsson var son till Ingemar Isessons bror Johan Isesson [DS 6365]. Huruvida denna Anders är identisk med den Anders Kroker som erlägger markgäld i Hålläs socken år 1312 [DS 1888] är svårt att säga. Med större säkerhet kan han identifieras när han år 1298 uppträder som testamentsvittne för Nils Ubbessons änka Juliana [DS 1232] som var dotter till Hagbard i Söderby (i Danmarks socken) som medverkade vid Upplandslagens tillkomst [DS 1154]. Via Nils Ubbesson finns det indicier som tyder på frändskap med Björn Ingolfsson och vidare till ärkebiskopen Olof ”den vise” Björnsson som hade en betydande roll i kolonisationen av Norra Bottnen. Möjligen finns här via Nils Ubbesons systerson Ragnvald även genealogiska kopplingar till Ångermanlands prost, Olof i Nordingrå, som även han hade en biroll i nämnda kolonisation [DS 911, DS 1650].

När nu denne prost Olof i Nordingrå väl är förd på tal vill jag även passa på att nämna orten Körning just intill Nordingrå. Den äldre av de medeltida ätterna med samma namn förde vapnet balk belagd med tre sparrar [SMV s. 235]. Vidare finns det en explicit koppling till Bengt Bossons ätt vilket är intressant när man studerar hur gården Hallkved traderas genom generationerna. Anders Jonsson är även belagd när han år 1316 uppträder som faste och sigillvittne i domprosten i Uppsala, Andreas Ands testamente [DS 2055, DS 2056] och år 1326 då han uppträder som Testamentsvittne för Upplands lagman, Birger Petersson [DS 2586]. Han är troligen även identisk med den Anders i Kumla som tar arv efter Katarina av Steninge.

Efter det att Katarina av Steninge gick ur tiden i slutet av 1311 är det svårt att följa hur gården ärvs från hennes arvtagare till dess att andelar i Steninge från några decennier till ett drygt sekel senare kan verifieras innehas av olika intressenter. Om detta skulle mycket kunna sägas men det ligger utanför ramen för detta debattinlägg. Det som är intressant att lyfta fram här är en heraldiskt brokig syskonskara: Erik Jönsson (Krok) (Hallkvedsätten), Olof Jönsson (Krok) (Två spetsar uppifrån), Nils Krok (Jönsson) (Balk belagd med sparrar), Märta Jönsdotter (Hallkvedsätten) gift med Torkel (Pedersen) Brahe, Birgitta Jönsdotter (Två spetsar uppifrån) gift med Ulf Stefansson (Tillbakaseende ulv) och en till namnet okänd Jönsdotter gift med Lasse Petersson (Lilja) i Ransta. Erik Jönsson bodde på Hallkved i Funbo socken. Hallkved hade tidigare ägts av ärkebiskop Magnus Bosson och av hans bror Bengt Bosson, hur det från dem har traderats till Erik Jönsson har jag inte lyckats få fram men det är intressant att notera att Bengt Bossons ätt förde samma vapen som Malstaätten.

Olof Jönsson bodde i Söderby i Munsö socken. Hans dotter Margareta och hennes man Bengt Larsson (Björnlår) tycks ha konsoliderat ägandet av Steninge med bistånd av Margaretas farbröder Erik och Nils. Väpnaren Nils Krok bodde nästgårds med gården Kroksta i Alunda socken. Syskonens far var Jens Larsson som förde Hallkvedättens spänne i sitt vapen. Det är troligen han som omnämns som Jens Krog när han i Helsingborg den 27 augusti 1401 uppträder tillsammans med sin måg Torkil Brahe och hans bror Aksel Brahe [Diplomatarium Danicum, 4 rökke, bind 8, nr. 146]. Jag har inte lyckats ansluta dessa syskon och deras far till de tidigare nämnda Krokarna men såväl väpnaren Nils Kroks vapen, namnskicket och innehavet av Steninge tyder på att ett samband finns.

Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter att beakta. Från Söderby räknat ligger prästgården vid Åkerby kyrka 1 km söderut. Detta är intressant ur perspektivet att Johan Bures far, Tomas Matsson (1541 – 1580) var kyrkoherde i Åkerby socken och familjen var bosatt på denna prästgård när Johan Bure föddes den 25 mars 1568 och under hans uppväxt. Vidare kan noteras att Johan Bures mor Malin Andersdotter hade en syssling, herr Enevald Eriksson som företrädde Tomas Matsson som kyrkoherde i Åkerby. Det kan nämnas att denne herr Enevald hade även han en son som hette Johannes Bureus. Vidare förtjänar gården Kroksta i Åkerby socken, 1 km norr om Söderby, att nämnas i detta sammanhang, dels på grund av tillnamnet Krok, dels på grund av en Tomas i Kroksta som blev dräpt 1354 [DS 4999].

Denne Tomas var troligen son till Lars Gunnarsson, som förde en balk belagd med en sparre [SMV s. 232], och bror till biskop Hemming i Åbo och till Olof Larsson i Burunge. Tomas Larsson kan, om man beaktar hur gården Steninge traderas, vara stamfar till ätten Ulfstand av Årby. Olof Larsson i Burunge var far till syskonen Hemming och Lars Olofssöner, (balk belagd med sparre [SMV s. 232]) och Kristina och Katarina Olofsdöttrar (jag har inte lyckats utröna huruvida denna Kristina Olofsdotter är identisk med Kristina i Almby). Lars Olofsson är möjligen identisk med den Lasse Olovsson i Steninge som år 1361 säljer jord i Kroksta i Norrsunda socken. Biskop Hemming i Åby har för eftervälden talat om att hans mor hette Katerina [DS 3774]. Kan denna Katerina vara identisk med Katarina Johansdotter (Malstaätten) och därigenom förklara andelarna i Morberga?

Detta Kroksta i Vidbo socken ligger norr om den lilla Norrbysjön. Söder om denna lilla sjö ligger gården Norrby där Johan Bures kusin Anders Bure bodde 250 år senare. På denna gård bodde troligen även Cecilia Ingemarsdotters måg Botulf Jonsson. Den senares bror Clemens Jonsson var kyrkoherde i Husby-Långhundra just norr om Krogsta. Baserat på de vapen som Cecilia Ingemarsdotters söner Johan och Magnus Larssöner förde [SMV s. 232] kan man förmoda att Cecilia var syster till Johan och Sigge Ingemarsöner. Hon skulle även kunna vara dotter till den på Gälakvist år 1278 dräpta danske riddaren Ingemar Nielsen. Cecilia själv förde ett utböjt genomgående kors [SMV s. 585]. Samma resonemang gäller för Peter Ingemarsson baserat på det vapen som Jon Petersson förde [SMV s. 232].

En frågeställning som troligen inte kommer att finna ett definitivt svar är om Peter unge var son till Peter Ingemarsson eller kanske till och med identisk med denne. Om Peter Ingemarsson är Johan Ingemarssons bror bör hans morbror ha varit Peter Ramnesson, kyrkoherde i Fryele, vilket skulle kunna motivera att systersonen fått epitetet unge. Peter unge kan möjligen även vara identisk med Peter i Nässom.

Nassom-kyrkoruin

Vem var då Fartheign unge själv? Även det är svårt att få klarhet i men baserat på namnskicket kan vi förvänta oss att jordabytet 1342 skedde mellan Ingeborgs släkt och Fartheign unges släkt. Det faktum att Spielbuder Bilder beseglat brevet tyder således på ett släktskap med Gudlev Bilder som år 1337 upprättade sitt testamente [DS 3311]. Från detta brev vet vi att Gudlev Bilder hade en son som hette Farthiegn och att hans hustru Rodhni hade sönerna Herse och Spielbuder . Det verkar således rimligt att anta att det var Rodhnis son Spielbuder som beseglade brevet. Vidare vet vi att Gudlev Bilder år 1344 nämns som avliden [SMP – Gudlev].

Denna skrivning av hans namn gör det troligt att Gudlev Bilder är identisk med den Gudleuo de Saleme som den 27 februari 1314, för Ångermanlänningarnas räkning, skriver på brevet om S:t Olofsgärden [DS 1957]. Vi får då även veta att han hade en far som hette Saluo. Detta Saleme har Torsten Bucht fört in som ett belägg för Salom i Nora socken [Ortnamnen i Västernorrlands län, del 1, s. 36].

Med beaktande av att vi vet att släkten Bilder var besutten Ullånger och Vibyggerå verkar det dock mer troligt att det är byn Salum som ligger på andra sidan norrstigen (E4:an) från Klappsta räknat. Det synes således vara rimligt att anta att Gudlev Bilder gifte om sig med Rodhni och flyttade från Ullånger till Sollefteå någon gång mellan 1314 och 1337. Vidare är Gudlev Bilder möjligen identisk med den Gullanus Lagmansson som 1324 intygade att Jerund av Hisky blivit gottgjord för sina rättsanspråk på sin syster Cecilias donation av gården Kåddis [DS 2475].

En rimlig hypotes var att Gudlevs far var lagman. och han far var Salve  och hans bror var troligen  Farthiegno de Herleby (Fale d.ä) var Landsdommare hade flera gods och gårdar som omtalas i olika brev som Herrlekan (Herleby) i Överlännäs ,Nässom i Bjärtrå,Västnår i Oviken, Klappsta i Ullånger .Källa Dens ”Landsdomarsläkten i Norrland 1300-1900 ”särtryck ur ångermanland 1974.

Fale d.ä. (Fartegn d.ä.) nämnd i Västnår ,Oviken år 1303 ,han var bosatt hos sin sin brorson Spielbuder Bilder i Västnår Oviken,han var nänmnd även 1312 i Västnår,Oviken. Fartegn är belagd i Norska Diplomariet brev nr 94

_________________________

(DN III:94)Datum: Aug. 1312.Ställe: Lokne.

Sammendrag:Vidnesbyrd om, at Mændene paa Rossabol og Duvik vedtoge for SysselmandSigurd (Thoressön) og Lagmand Olaf i Jæmteland at underkaste sig den Dom, som 12 nævnte Mand afsagde om nogle Myrer og Hager,hvilke derpaa tildömtes Rossabol. (jfr. No. 102. III. No. 1066.) Brevtekst:4 dom ok at næmfdom dome spurdi loghmadr ef þeir vildu nokorn þan or karlla er þa var nemfdr. Samþyctu þeir þa huarer tuæghia ok hondom saman toko at þeir skildo þat hafua ok halda af þersso male sæm þersser tolf menn gerdi. var j þerssom dome herrar Hakon a Roedene,Ræidar a Sorshaughi,Nichulas a Næctista dom Sirikr Olafsson,Trion bonde,Anundr a Lundi.Klifuande a Skutu,Asmundr a Haukassnese,Anundr j Beroey,Farþæghn Vestanar,Askæl a Slanddrunghom,Roe dikr j Lokom.Dom i tvist mellan männen i Rossbol och männen i Döviken om några myrar och hagar ” Dombrev utfärdat på tinget i Lockne av en tolvmannanämnd – Håkan, prost i Rödön, Reidar på ”Sorshaughi”, Nils på Näcksta, ”Sirikr” Olavsson, ”Trion” bonde, Onund på Lund, Klivende i Skut, Åsmund i Kungsnäs, Onund i Borön, Farthegn i Västnår, Askjell i Slandrom og Rödikr i Loke – som utsetts av sysslomannen i Jämtland Sigurd (Toresson) och lagmannen Olov. Rossbol tilldömdes vissamyrar och hagasr som även Döviken gjort anspråk på. ”(DS)Kilde: Efter Orig. p. Perg. i kgl. Vitt.- Hist.- og Antiqv.-Akad. i Stockholm. Seglenemangle. Brevet har för været sigill. forb. med No. 102.

___________________

bure-_n

Enligt tolkning av Algot Hellbom i Medelpads äldre urkunder visiterades Skön kyrka av ärkebiskopen Nils Allesson i Uppsala Kyrkoherden i Skön vid denna tid var Hyggiulf. Källa: Kyrkan och Bygden ,Skön kyrka 150 år jubilum. år 2000, sidan 153. Fale d.ä. (Fartegn d.ä.)  och hans brorson Speilbuder nämns som fastar i detta brev SDHK- 1902, den 7 mar 1303 i Sköns kyrka.

______________________________

SDHK nr – 1902 ,Spåk:Latin.. Datum: 7 mars 1303, Ort:Sköns kyrka                             Utfärdare Ärkebiskop Nils i Uppsala. Innehåll: Ärkebiskop Nils i Uppsala redogör för hur hans företrädare Jakob, när han fått reda på att resande och fattiga hade stora svårigheter och till och med riskerade livet p.g.a. Ragunda skogs vidsträckthet och dess brist på härbärgen, köpt ett ställe med omnejd för 1/2 mark och tilldelat Gjurd, far till den nu därstädes boende Tore, och dennes arvingar detta till att brukas som härbärge. Nu vill även utfärdaren gynna en så nödvändig och gudfruktig sak och skänker därför till nämnda härbärge ett angränsande gods, som han köpt av Radger i Hammaren för 12 öre, och som har sina gränser åt väster i ”lomowijk”, vidare i ”grytuholma”, som ligger längre norrut, och vidare rakt österut i ån ”myrtaa”. Fastar vid transaktionen mellan ärkebiskopen och Radger var ”farthegn”, dennes brorson ”spelbudhi”, Nils i ”sungu”, Ingjeld i ”Nesku”, Guttorm i ”kioll”, son till Johan ”kark”, Björn ”kiepter”, ”sighus” från ”diupuvijk” och prästens i Lit son Nils. Vittnen vid skötningen var prosten ”hyggiulphus” och Helge från Lit. Ordförande bland fastarna var förutnämnde Björn ”kiepter”. Utfärdaren beseglar.Tryckt DS 1383; JHD 14, källa:Original Or. perg. RA 0101,Medeltida avskrifter A 8, f. 170, RA 0201 Vid. 13460203 perg., RA (DS 4033) Peringskiöld E 100, Örnhielm I p. 622 Litteratur och kommentar Uppsala-signum.Jfr SDHK nr 1901; DS 1382. (2) i avskrift fastarna farthegn,spelbudhi.

____________________________________________

 

Eftersom Fale d.ä. (Fartegn d.ä.) var fabror till Gudlev och Speilbuer , och Gudlev Bilders styvson Herse var identisk med Herse son till Sigurd i Klappsta. så blir min hypotes att Sigurd son Herse är kusin till Nils Falesson (Fartegnsson), kanske  var det därför som han fick Nils Falesson (Fartegnsson)  Lott att utröna gränserna vid Luleå och Skellefteå älvdal. (SDHK -10584)

SDHK -3462:Daterat den 2 feb 1327. Utfärdare: Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnson och Peter Unge. Innehåll: Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnson och Peter Unge överenskommer om delning sinsemellan av Luleå älv med dess omgivningar och bifloder, som kungen åt dem bestämt, när landet och strömmarna mellan Skellefteå och Uleå uppläts till uppodling och bebyggande. Då Nils Farthiegnson ingår som en av de penningstarka parterna i det konsortium som kronan och kyrkan bildat för ett koloniserings projekt.

 

Nils-Ahnlunds

.

Leonard Bygden baserade sitt antagande om att Fartheign d.ä. skulle vara far  Nils Farthiegnsson skulle vara far till Fartheign unge på namnskick och vapenlikhet. Baserat på att lagmansyrket gick i arv med  [HT 1973, s. 165-166]

Farthiegn d.ä. (Fale d.ä.) var bara 25 år och ung Hövitsman när han gav Birger sitt fulla stöd och belönas med godset Näshem i Nässom vid Ångermanälven. Birger Jarls fyra söner stred om kronan år 1275 då Magnus Ladulås var krönt till kung. Källa: Historikern Nils Ahnlunds, Norrlands excerpter (L 69:576) i Kungliga Biblioteket.

Nässom, Ruinen efter Bjärtrå gamla kyrka från 1200-talet. Det kan ha varit här Farthiegn d.ä. (Fale d.ä.) nämnd i Pergamentsbrev 1314 och 1324 dog troligen omkring 1324 han, var bosatt i Kungsgårdens grannby Nässom där ruinerna efter Bjärtrås medeltida kyrka ligger,där hans son Nils Farthiegn och sonson Farthiegn Unge också varit bosatta och i samma by omtalas på 1340-talet en Peter Unge också var bosatt.

Dessa båda torde vara de både äldsta och främsta av ångermanläningarna. 28 år senare, framträder Höker Petersson, då han beseglar Farde Unges bytesbrev med Spjälbud Spjälbudsson, då Farde Unge med sin hustrus samtycke bortbyter jord i Bälinge sn och hd, där även Jumkils sn ingår, mot jord i Ångermanland. Denne Höker torde sannolikt inte vara densamme som Hökar i Kalvnäs 1314; Höker Petersson var ju 1352 högst levande och aktiv som lagman, och borde då i så fall vara mer 80 år gammal. En Peter kan vara just den Peter Unge som tillsammans med Nils Fardjäknsson delar hälsingarnas del vid delningen förläningen av Lule ålvdal 1327.

____________________________________
Brevnummer:2605, Datum:27 feb 1314
Utfärdandeort:Nora
Utfärdare: Invånarna i Ångermanland.
Innehåll: Invånarna i Ångermanland lovar att årligen betala till Uppsala domkyrka en viss S:t Olofsgärd, som redan från äldre tid hos dem utgått. De bestämmer grunderna för dess erläggande samt sättet för dess uppbärande och avlämnande.
farthiægno de hærbeby,høkone de kalfnessby,gudleuo de saleme et saluone fratre eius
jngeldo de nesko,Olauo de hambre,Olauo de lenes,farthiængno de neshene.                 Petero de neshene.Nicholao legifero de gudmunddaradh.hwnone legifero.
Nicholao de diupo et kiætillo dicto karra.

______________________________________________

SDHK-2605

Namnet Farde och Fader förekommer ju under medeltiden Fader Djäken blir mun vänligare som Fardjäkn, Skrivs som både namnet Fardiekn och ”Fartiegn” med sköld-böjd arm framkommande i från sinister. Källa: Jan Ranekes bok sid 247.

______________________________________________

Koloniseringsprojekt Daterat den 2 feb 1327. Utfärdare: Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnson och Peter Unge. Innehåll: Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnson och Peter Unge överenskommer om delning sinsemellan av Luleå älv med dess omgivningar och bifloder, som kungen åt dem bestämt, när landet och strömmarna mellan Skellefteå och Uleå uppläts till uppodling och bebyggande. Då Nils Farthiegnson ingår som en av de penningstarka parterna i det konsortium som kronan och kyrkan bildat för ett koloniseringsprojekt vid Luleå älv. (SDHK-nr 3462) .

SDHK-8252. Daterat 1363. Utfärdare: Fardjäkn (Fale) unge.  Innehåll: Fardjäkn (Fale) unge kungör att han övervarit ett skifte mellan Olof Hornfastsson  och hans syster Rannvig, varvid Olof utmätte åt henne såsom fäderne och möderne godset i Sköle och halva byn i Övre Åsta (i Tuna socken) och lämnade henne 14 markköp jord i Lunde för det gods i Torp, som han sålt men vari båda haft köprätt, samt hennes treding i fisken och skogar. Fardjäkn unge, (prästen) herr Torsten i Tuna och Henrik Djäken beseglar.Extratext: På baksidan: Denne Fale hin unge (Fardjäkn unge) bodde i Skön uti Medelpad, vilken haver vunnit en slagning (ett slag) emot de danske vid Danmarks kyrka i Uppland, var  hon har fått sitt namn, blev så där död.   Källor: Genealogica vol. 62, RA  Tryckt: DS 6737; Medelpads äldre urkunder (1972), nr. 21. För namnet Fardjäkn /Fale /Fardhe /Farthæghn  SMP II, sp. (9,) 11-13

 

johan-bures-slaktbok

Enligt Johan Bures släkt bok  var Stamfadern

Fale hin unge i Byrestad , Sköns socken, Medelpad.Källa: Miettinen 2010:3. Uttalandet återges i en samtida intervjuanteckning av Johan Bure. (Armfeltin arkisto III:14-15, pag. 228, Finska Riksarkivet, Helsingfors)

Johan Bure släkttavla.

1.Fale (hin unge)

2.Härse (Falesson)

3.Olof  (Härsesson)

4.Anders (Olofsson)

5.Jacob (Andersson)

6.Moses (Jacobsson)

Källa:Johan Bures släktbok i autograf,fol.129[fol.245r] Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 128-129,Finska Riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14-15

Tyvärr finns inga dokument som belägger att Herse Falesson som son till Lagman Fale hin unge  den Herse som är belagd i brev (SDHK- 105 84 ) är förmodligen farbror eller på annat sätt släkt till Fale d.y. som gifte sig med ingeborg  och får jord i Klappsta (SDHK-4745). de kan  mycket väl ha söner  som heter Herse ,Björn ,Halsten men det finns inget mer än Johan Bures släktbok som nämner detta. Herse i Johan Bures släktbok  kommer till  Bureå och bosättersig  där, Herse gifter sig med N.N.Olofdsotter ifrån Burträsk , han blir mördad död och begravd vid lövånger gamla kyrka av herr Rangvald, beräknat vara död emellan 1390 -1405.

Citat med modern svenska, från  släktboken: Herse (Falesson ) han var Nybyggare, Säljägare, Abbot  Gift med N.N. Olofsdotter  Bosatt i Bureholmen, Skellefteå socken, Begravd Lövångers kyrka, Lövångers socken. Källa:Johan Bures släktbok i autograf, s. 145v, s. 146r

Herse kallas med efternamnet Falesson i Johan Bures släktbok. ”Herse”, son till ”Fale” och far till ”Olof”, skrivs som släktled ”2” i en stamtavla som jämte en annan tillagts i ett sent skede – troligen omkring 1639 – av Johan Bure och som föregår de egentliga släkttavlorna. Från den sjätte generationen räknat från och med stamfadern Fale delar sig stammen i två grenar, varav den ena ursprungligen slutade med slottsskrivaren Olof Jonsson i Örebro och den andra med dennes fyrmänning, Johan Bure själv och dottern Karins barn. Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 129r[fol.245r] Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 128-129.Finska Riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14-15.

Herse nämns i samband med sin sonsons sonsons sonson Johan Jonsson i Bure:”Han bor där Herse Faleson bodde”.Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 198v[s.178]  Han omnämns i samband med sonsonen Olof Olofssons sonsons dotterson: ”Nils Hansson i Bure  bor där Anders Olofson ,Herses sonson bodde.”Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 197r [s.173]

Herse var Abott i Johan Bures släktbok. … ”Somliga kalla honom därför Abboten i Bure att han en mäkta lärd och vis man var. Sägs ock hava blivit ihjälslagen ”… Källa:Johan Bures släktbok i autograf, s. 143v, fol. 144r [s.74] ”Han haver i sina unga dagar begivit sig i främmande land där han och haver flitigt studerat och medan det var ofrid i fäderneslandet haver Han givit sig i ett Kloster och där blivit en Abbot. Sedan gav han sig till Västerbotten, Där satte han då sig ned, där de bästa fisken var, Laxfiske, ål, Strömminge fiske och Nät fiske (|: Nejenöghon) och bodde på Bure holmen där” …Källa:Johan Bures släktbok i autograf, s. 134, fol. 137r [s.68]. …

”han byggde sen ett Kloster, han dog innan klostret var fullbordat Ty han vart ihjälslagen för och mördad av sina grannar Kåsar borna vilka då var rika köpmän och var med sitt skepp hemkomna med många främmande varor, och honom försåtligen bjöd till skeppet som gäst, och sedan på hemfärden färdas de till en avskild strand där slog de ner honom och mördade honom. .” … Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 137v, fol. 138r [s.69] … ”Att han stiftade klostret i Bure och att han en mäkta lärd man var orsaken att han gav sig av till Bure haver varit att efter hans fader Fale hin unge och hans förfäder hade varit mycket anfäktade (involverade) av Uppsala…. Källa:Johan Bures släktbok i autograf, s. 141, fol. 142r [s.70] ……också därför brukar kallas Bura kynne, ty han gav sig ut avsides där han kunde främja guds ord efter sitt eget sinne och förstånd ,och således blev det att komma till lappmarken att sprida Guds kristliga kunskap…Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 144v, fol. 145r[s.76] … ”Burekloster haver varit det Nordligaste Kloster i Sverige.” Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 150r [s.82]

Herse var gift med N.N. Olofsdotter i Johan Bures släktbok … ”Han fick Olof Dalekarls dotter till hustru.Denne Olof Dalekarl var en av Jättarna avkomma en mäkta stor man och bodde där nu står  Burträsk kyrkby,.somliga säga att det var därför han kallades Abboten i Bure…Källa:Bures släktbok i autograf, fol. 139v, fol. 140r (s. 68) Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 139v-140.Finska Riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14-15 Herse och Olofsdotters barn enligt Johan Bures släktbok Olof Herseson  ”gamle Olof ”  är DNA belagd. redovisad av Peter Sjölund i tabell nedan. Olof Herseson född i Bure, Skellefteå sn, Västerbotten Bor/vistas Bure,Skellefteå sn, Västerbotten. Far: Herse Mor N.N. Olofsdotter Källa:Miettinen 2010:3. Uttalandet återges i en samtida intervjuanteckning av Johan Bure.Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 136-137,Finska Riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14-15. ”Denne Olof kallas de för  Gamle Olof.” Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 139r [sid.66]Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 138v-139,Finska Riksarkivet, Armfeltska arkivet III:14-15 Fale Herseson fick sins faders Fäbodar och byggde där och kallade byn Falemark, Där  nu bo sexton grannar som alla av honom komne äro, och intet finnes i denne Boken.”Källa:Johan Bures släktbok i autograf, fol. 137r[s.62], fol. 137v [s.63], fol. 138r[s.64], fol. 138v [s.65]Johan Bures släktbok av egen hand (1613), Sid 138v-139.

Leornad Bygdén har med Herse som son till Fale hin unge Lagman död 1363 i sin forskning. Ur tryckta bearbetningar  uppger att Herse begravts i Lövångers kyrka av herr Ragvald, präst där. Bygdén uppger i sitt herdaminne för Härnösands stift att Lövånger tidigast 1413 har utgjort en egen socken efter att tidigare ha varit ett kapell under Skellefteå. Den omfattade då endast tjugo hushåll, ”vilket motsvarar omkring 150 personer”, och var därmed den minsta socknen i övre Norrland.

Den äldsta kyrkan i Lövånger var säkerligen ett litet träkapell, som legat i närheten av den s. k. Kyrksjön, där kaptensbostället Selet sedermera kom att stå. I dess kryddgård anträffades gravlämningar och järnkors tydande på, att här har varit en gammal begravningsplats.” Källa: Bygdén (2004), d. 2, s. 146.

Genom DNA har vi fått mer än 160 belagda släktskap , gång på gång har  Johan Bures noggranna släktforskning bevisad släktlinje på släktlinje bekräftad.

 Obs. Detta får ej länkas till eller kopieras i offentliga sammanhang såsom Geni etc ,utan lov detta är brott mot upphovsrätten .

Forskning av Tommy Hernelind Copyright © 2015