Skanke ätten

Skancke (Skanke, Skunke, Skunck, Skuncke, Skunk) är en gammal frälseätt från Hov i Hackås socken i Jämtland.Eftersom Jämtland före 1645 var en del av Norge, Barney Young forskning visar på Norskt ursprung  med koppling till Isle of Man  och det finns även forskning som pekar mot att släkten varit i Danmark och Tyskland, det behöver inte vara motstridiga idéer. Ätten flyttat till trakten runt Røros och andra delar av nuvarande Norge, och är fortlevande i olika delar av Norge och Sverige med huvudgrenen boende kvar i Jämtland. På 1300-talet räknades ätten som tillhörig riddarklassen. Och då ofta ingift med frälseätterna   Blix och Bure .

Skanckeättens vapen, som det förs av den norska Rørosgrenen.
Bilden på L M Skancke 1874 i Kjerkgata, Røros.Skancke är ett norskt efternamn, som kan skrivas på flera olika sätt. Namn som Skunck och Skuncke , Skancke har samma ursprung.Namnet Skancke kommer ifrån ordet ‘Skank’ som betyder ben,^[3] och syftar på det bepansrade och sporrförsedda ben som finns i ättens vapensköld.

Historia

Dess äldsta rötter är omtvistade, med  god säkerhet kan man dock räkna  Peder Nilsson underfogde i Jämtland 1410  som den allmänt erkände anfadern.^[han har sönerna Joan Pedersson, Önd Pedersson  och Karl Persson (ca 1394–1423), herre på Hov i Hackås socken ^4] Bland de kända är dennes son Örjan Karlsson [Skunck],han nämns som  riddare och hövitsman i Jämtland–Härjedalen 1450–1456.^[5] Den mest välkända medlemmen av ätten är Riddaren Örjan Karlsson (död 1473), som tjänstgjorde i Jämtland och Härjedalen som hövitsman och deltog i krigen mellan  Sverige, Danmark och Norge. Han anföll Trondheim området och greps senare som anhängare av den svenska kungen, när kungen flydde från Sverige. Örjan torterades senare sattes han  i fångenskap i Stockholm, men senare släpptes han. Han var Hövitsman för Jämtland och Härjedalen under  konung Karl Knutssons inflytande, men efter kungens död tvingades landskapet tillbaka till det provinsiella dansk-norska styret. Källa: Nils Ahnlund  boken Jämtland och Härjedalens historia  från 1948, sidan 301-331.

Örjan Karlsson  adlad Skunck år 1449 hans vapen och namn renoverades år 1660 av Nils Pedersson Skunck.

Riddaren Örjan Karlssons händelserika liv har lämnat efter sig många historier om Jämtland, som kallas Skunck-traditionen, enligt vilken Örjan Karlsson dubbad  ”Skunck” han var dubbad till riddare i samband med kröningen 1449 av Karl VIII Knutsson Bonde, Örjan var Hövitsman för Jämtland och Härjedalen åren 1449-1457, Slottslov (Kommendant) på Stockholmsslott. Riksråd år 1458.Han var bosatt i Hackås, Jämtland. Det sägs att på hans bröllop fanns en röd matta på golvet i kyrkan i Hackås. Källa: Nils Ahnlund boken Jämtland och Härjedalens historia från 1948, sidan 328.

Mot bakgrunden av riddare Örjan Karlssons liv och bakgrund förstår vi Skunkarnas starka identifiering med släktens rötter som uppstår bland i adelsbrevet av Nils Skunck år 1660, samt Johan Vilhelm Skuncks starka motivering att bevisa sig att vara adlig börd  och söka skriftliga bevis om detta. Nils Ahnlund skriver ; ”att riddaren Örjan Karlsson  Skunck  bodde nära Hackås kyrka och att bönderna i trakten anser att de härstammar från honom Källa:Nils Ahnlund  boken Jämtland och Härjedalens historia  från 1948, sid.326.

Nils Skunck  adlas den 12 jan 1660 ,introduceras samma år 1660 ,fick vid adlandet det gamla Skunck -vapnet ,ett beväpnat mans ben (renoverade) på grund av sin förmodade härkomst från  den gamla adliga  Skuncke-ätten, vilken genom lyckans och tidernas förändring  var från sitt adliga stånd avsigkommen. Den gren som ännu besitter ättens gamla sätesgården i Hackås antog under 1800 talets slut ,släktnamnet Hoflin, En annan gren som bodde på Näcksta, Hackås. antog släktnamnet Skuncke.

Adels släkten nr.660 Skunck , anses utdöd på svärdssidan efter år 1732.

Detta vapen använde också Johan Vilhelm Skuncks farfar tullinspektör Jöns Jönsson Skunck (1654-1729), som var sonson till Nils Skuncks bror (Robelin 1995, 406). Nils Skuncks familjegren anses utdöd efter år 1732, General adjutant Nils Skunck dog troligen ogift och barnlös, han var den sista av den adliga ätten Skunck, (Källa:Elgstierna 1925-1936, 796). Nils Skunck renoverade riddaren Örjan Karlsson Skunck adelsvapen.

I V. Behm anteckningar om släkten Skunck , skriver han som nr . 58
Oalus Jonae Skunck var år 1572 Kyrkoherde i Vassunda och Haga församlingar i Uppland, samt riksdagsman samma år som han var kyrkoherde i Vassunda. År 1590 bevista han möte i Stockholm och skrev under föreningen av Kleresiet som då stadfästes. Tillika närvarade han vid Uppsalamöte 1593 och skrev under prästerskapets trohetsförsäkringar till konung Sigismund. Han erhöll Transport (förflyttning) som Komminister till Oviken, Hackås år 1603 , och avled vid år 1607. Olof Skunck son Peter Olai (Skunck) var kyrkoherde i Vassunda och blev för brott halshuggen år 1639.Dennes söner var  Landsdomaren i Blekinge Nils Skunck som adlades av Konung Karl XI ,och Teologi Professorn Samuel Skunck i Uppsala.

Roger de Robelin skriver i Skanke boken sid. 404 ; Av Nils Skuncks adels brev framgår det av formuleringen att han själv ansågs sig vara av Ur adel och ansökt om renovation på sitt adelskap hos den svenske kungen år  1660.  Citat : ”Vi Carl Gustaf etc. Gör här med veterligt […] så alldenstund vår tro tjänare och revision sekreterare oss älskliga Nicolaus Skunck berättar sig var av dess adliga stämma ,Skuncker kallade , vars sköldemärken är på åtskilliga orter finnes , som igenom lyckans och tidernas förändring som ofta sker plägar förglömt och av dess adliga hävd kommen om vilket han oss i underdånighet haver påmint, och på det Andäktigaste begärt att vi honom nådigast ville hans adliga stämma och sköldmärke [… ]Nicolai Skunck Stånd och kondition förbättra, insättandes transfererandes honom uti det förnämlige och ansenliga adliga ståndet, benådandes och nådigt givandes honom samt alla hans äkta bröstarvingar födde som ofödda ,med adlig titel namn och privilegier […] slut Citat.( Källa: RA konceptbrev.)

Ett bevis av detta är det adelsbrevet, som den svenska kungen Karl X Gustav gav till lagman Nils Skunck 1660, där kungen säger, att Nils Skunck berättar, att han hör till den adliga släkten Skunck, vars vapensköldar finns på olika platser. Nils Skunck, som är Johan Vilhelm Skuncks farfars fars bror, anhåller renovation av hans adelskap och rätten att använda ätten Skuncks sköldmärke. Kungen beviljade Nils Skunck och hans bröstarvingar adelskapet och inklusive tillhörande namn och rättigheter. Källa: Skanke boken av Roger de Robelin 1995, 404.

Jag och Roger är överens om att Upplandsätten härstammar agnatiskt eller kognatiskt från jämtlandsätten Skanke. se sid 404 i Skanke boken.

Nicolaus Skunck, Adlad till Skunck, till Skunkenberg (nu Johannishus) i Blekinge , Assessor i Åbo Hovrätt 1652 och i Svea Hovrätt 1655; Revisions – Sekreterare 1658; Tillika Häradsdomare 1659; Adlad 12 januari 1660  (introd. s. å. under N:o 660); Lands domare (Lagman) i Blekinge; † 1676 och begraven i S:t Nicolai kyrka i Stockholm, der hans vapen uppsattes. Han var vid 1650 års riksdag Borgarståndets Sekreterare, och anklagades då, såsom den der vid en budskickning ifrån Ståndet varit ohövisk emot Ridderskapet och Adeln, vilken sak dock sedan avstannade; blev 1651 invecklad i den bekanta Messeniska saken, och bekände inför Drottning Christina och Rådet, att han hade skrivit protesten, som året förut under riksdagen inlades, samt, efter städernas begäran sammanfattat, vad de för sig projekterat hade; fick vid adlandet det gamla Skuncke vapnet, ett beväpnat mansben, eftersom han ledde sin härkomst ifrån den gamla adeln. Skunckarnas stämma, vilken genom lyckans och tidernas förändring var ifrån sin adliga hävd kommen: köpte slutligen Läntzö, Ivarnö, Wärlingsö och Raggarö av Riks Skattmästaren Bjelke för 2,450 R:dr. — Gift på 1640-talet med Margaretha Carlsdotter, som levde änka 1677.

Skunck,  adelsätt med eventuellt  ursprung från Hackås .

Hypotesen om Sveriges äldsta visbok  att den första ägaren skulle vara Örjan Karlsson d.y. och den agnatiska linjen från Olaus Jonae Kyrkoherden i Vassunda son till Jon Larsson (bror till Örjan och Nils Larsson ) -son till Lars Örjansson (bror till Per Örjansson) – son till Örjan Karlsson d.y. lagrättsmannen och ägare till Hov i Hackås. Olaus Jonae (Skunck) äldsta son Harald Olofsson var ägare till denna visbok , född i Vassunda och flytta tillbaka till Hackås. Haralds halvbror var Petrus Olai (Skunck) kyrkoherde i Vassunda liksom ´hans far Olaus Jonae (Skunck ) båda kallas Skunck under studietiden. (Källor: a)Släkt och Hävd nr.3,1979 av Herje Skuncke. b) Herje Skuncke komplement till släktböckerna i Skunck ätten 1981. sid 90.c) Jämten 1920 har Matts Ling. d) Roger de Robelin i boken Skanke ätten sid 405.)

Nyhet vi försöker hitta  Svärdättlingar till Olaus Jonae Kyrkoherde i Vassunda och Haga under åren 1579-1603,levde ännu 1612 , Bland den Adlades Nils Pedersson Skunck bröder  Olof, Jöns , Peder, Samuel ,Jacob, söner till Petrus Olai Skunck, kyrkoherde,Vassunda och Haga född 1587 i Uppsala död. 1639  Vassunda gift med Elisabet Jönsdotter (Göding ]

Barn:

1.Nikolaus Pedersson Skunck  adlad 1660

2. Olof Pedersson Skunck ,dödad i Strid utanför Danmark ( UBB palmsköld sid.239 .P631)

3.Jöns Pedersson Skunck  född omkring 1620, död 1663 i Stockholm Kemnär i Stockholm ,

4.Peder Pedersson Skunck dödad i Strid i Polen ( UBB palmsköld sid.239 .P631)

5.Samuel Pedersson  (1632-1685)Skunck  professor i Uppsala

6.Britta Pedersdotter Skunck  död 1680 i Stockholm ,begraven på Maria kyrkogård

7. Jacob Pedersson Skunk levde 1685 borgare och Skattdragare i Stockholm (RA ,Biografi  volym 38)

8.Catharina Pedersdotter Skunck död 1681i Stockholm  begraven på Maria kyrkogård.

Skanke ättens hypotetiska koppling till Isle of Man kanske är  på väg att bli belagd  !

på grund av framstående  arkivforskning  av Professor Barney Young  och Professor  Edvard Bull och Historiker Hening Sollied ,Professor Nils Ahnlund  med fler och vår primär källa som är äldst i norraeuropa Manx krönikan  kan vi binda ihop släktleden från 1000 talet  ner till Torleif Haraldsson   och prinsessan  Magnhild (Matilda) Olofsdotter. och deras Son Halstien Thorleifsson.

Chronicles of the Kings of Mann and the Isles eller Manx Krönikan också kallas . Finns på British Library in London ,och skrevs ca.1262 krönikan innehåller uppgifter om kungarna på isle of man från 1030 talet. Mycket av det vi vet idag vad beträffar Isle of Man och dess historia under den norska tiden har vi fått oss tillskrivet genom de historieskrivare som verkat under dessa år. Vi har också genom arkeologi och utgrävningar på Isle of man kunnat styrka banden Till våra förfäder på Hebriderna och Isle of man Manx Krönikan nämner samtidigt som den skrevs, År 1263 var det slut på den norska stormaktstiden, den 2 oktober 1263 gick kung Håkon Håkonsen i Land vi Lagrs för att leda sina krigare mot de skotska styrkan under ledning av Alexander III. Håkon hade förutom sina egna nordmän lyckats mobilisera krafter från Orkneyöarna varför han nu hade en arme på 20 000 man. Nu hade dock inte Håkon gudarna med sig utan hamnade i oväder där de flest av skeppen gick i kvav,. När han landsteg hade han endast en aré på 900 man mot skottarnas 500. Håkon blev slagen på slagfältet och endast ett fåtal lyckades retirera och undkomma. I december 1263 avled Håkon Håkonsen i Kirkwall på Orkneyöarna där han också begravdes, för att ett år senare flyttas till Bergen och Norge. 35 år tidigare, 1228, hade riddaren och kungasonen Thorleif Haraldsson blivit född på Isle of Man. Thorleif var sannolikt son till Kung Harold II Crovan (Harald II Godredsson), vilken var kung på ön under åren 1249-1250, och dennes hustru Magnhild Olofsdotter dotter till kung Olof III Crovan vilken regerade 1226-1237. Thorleif gifter sig med Mauden halvsyster till Magnus Crovan, vilken blev den siste norske kungen på Isle of Mans tron. Det är en av de äldsta primär källorna i Nord europa ,Krönikan skrevs i samtid med Kungen på Isle of man Thorleif Haraldsson som gifte sig med Manghild Olofsdotter och de fick sonen Halstien Thorliefsson. Halstein Thorleifsson föddes på Isle of Man .vid .Nedelaget 1275 då Isle of man och Hebriderna förlorades till Skotska Kungen Alexander den III, gjorde så att Kungasonen och hans moder emigrerade 1275 till Norge medan faders uppges ha dött i Skottland. Halstien var nämnd som norsk riddare 1303 ,riksråd 1303-1324,syssloman i Jämtland 1326-1333. han gifte sig med Stormansdottern Sigrid Haakonsdotter .Källa JHH:1:606 Professor Ahnlund

Halstien Thorleifsson Sigill år 1303  ; Norska Diplomariet   b.III s.61 ,Nummer: 53. Dato: 10 Juni 1303. Sted: Nidaros. Sammendrag:Audun Vigleikssön og Halstein Thorleifssön kundgjöre Verdölerne i Kongens Navn, at de have befalet Sysselmanden Thorer at sörge for, at Aslak paa Lyng og hans Medhjælpere gjöre Chorsbrödrene i Nidaros Rede for Tiende og Renter af Haugs Kirke m. v. efter den af Kongen stadfæstede Dom, samt i modsat Fald at erklære de Modstridige fredlöse og lægge deres Gods under Kongedömmet. (jfr. No. 47. 56.)Kilde: Efter Orig. p. Perg. i Dipl. Arn. Magn. fasc. 7. No. 13. Seglene itu.

Norska Diplomariet, b.III s.65, Nummer: 56. Dato: 25 Septbr. 1303. Sted: Nidaros. Sammendrag:Bjarne Erlingssön, Erling Amundssön, Snare Aslakssön og Halstein Thorleifssön byde dem, som have gaat i Borgen for Aslak paa Lyng, at betalehans Gjæld til Chorsbrödrene i Nidaros inden .Allehelgens-Dag. (jfr. No. 53.)Kilde: Efter Orig. p. Perg. i Dipl. Arn. Magn. fasc. 7. No. 14. 1ste Segl mangler.(Trykt i Schönings Domk. Beskr. Anh. 46-47.) Fru Sigrid Haakonsdotter var död 1363 då systern fru Cecilia som nämnt instiftar en själamässa för henne hon må väl vara fru Sigrid Haakonsdotter som en Herr Halstein, Citat ”Herr Halstein skänte 2 pund jordagods till Trondenes Kyrka för sin fru Sigrid Haakonsdotters själ” (DN VI:356) I en tidigare antavla för Bolt släkten (Elieson .C band II ) uppför han Sigrid som gift med Hirdthjore i Viken herr Agmund Guttormsson antagligen själv en Bolt, anledningen här till är mycket osäkert bara att Agmund har anknytning till Tom i Råde.” Sollied anser det klart av ordalydelsen i brevet 1363 att >> syster, fru Sigrid>> var fru cecilias verkliga syster fru Sigrid, som må antas vara identisk med fru Sigrid Haakonsdotter, fru Sigrid har fått sin titel från sin man som var riddare,så om Agmund var riddare är oklart men annars har hon fått sin titel från sin andra make Herr Halstien, som sannolikt är identisk med herr Halstein Thorleifsson syssloman i Jämtland 1326 (DN: IV:168) och den riddaren herr Halstein som omtalas brevet 1345, det fanns bara en riddare i Jämtland som kunde vara tänkbar herr Halstien Simonsson han nämns som riddare i brev 1347 (DN V:193) några andra riddare med samma namn synse inte förekomma på 1300 talet. inte heller är fru Sigrids son Olaf Ogmundsson närmare känd, Eliseon identiferar honom med en Olaf Ogmundsson i en röde bok (Sid.245) han hade skänt hela gården i västra Vik ,Nodre i Skejberg till domkapitlet i Oslo och 2 löps land i lile Vik ,till Bergs Prebende och Berg som också nämns i Röde bok, han nämns båda gångerna som son till Ogmund på Moen i Eidsberg (sollied anser att ort ) namnen är så vanliga så det går inte att säga något bestämt om dem.”Källa:Henning Sollied – Norsk historisk tidskrift Band VII sid 54,55″ Källa:Norska Sigiller av Huitfeldt och Kaas sid 452

Roger de Robelins säger i Skanke bok sid 384 tab. 2 utdrag .>> Halstien var gift med fru Sigrid Sigrid Haakonsdotter, Herr Halstien skänkte 2 pund jordagods till Tronheims kyrka för Sigrid Håkonsdotter själ (DN VI:365) sannolikt i hennes första äktenskap ( hennes andra äktenskap med Ogmund N.N. som av E.K. Eliesson anses vara identisk med herr Ogmund Guttormsson hirdstjore i viken (NS:360,452) men detta betvivlas av Henning Sollied (NTS VII sid.555) Sigrid Håkonsdotter död före 1363 då hennes syster Fru Cecila instiftar Själamässa för henne och hennes son Olaf Ogmundsson (DN IV:440) dotter av norska riksrådet sysslomannen i Ringerike Herr Håkon Ogmundsson [Bolt vapen(NS:452)] känd år 1309 -1346 (DN IV :396 ) i hans första äktenskap med N.N. (NTS VH (1939-1940) sid . 52 son Nils Halstiensson Patronymikon (DN X:50) Väpnare se tab. 3 , Styvson Olaf Ogmundsson levde 1363 (DN IV:440) >> Den 28 August 1363 i Oslo står i sammandraget: (Fru) Cecilia Haakonsdatter (Bolt) giver till Maria Kyrka i Oslo flera Gårdar i Oslo Hered, på Ringerike, Hedemarken och Romerike, emot att Prästerna vid samma bestämda dag skulle hålla åtslkilliga av hennes ”Fränder” Årstid och var gång ”föde tre Almissemænd”. År 1363 instiftar Cecilia en själamässa för systern Sigrid och hennes son Olof Ogmundsson.

_______________________________________

Diplomatarium Norvegicum, b.IV s.338, Nummer: 440. Dato: 28 August 1363. Sted: Oslo. Sammendrag:(Fru) Cecilia Haakonsdatter (Bolt) giver til Mariæ Kirke i Oslo flere Gaarde i Oslo Hered, paa Ringerike, Hedemarken og Romerike, imod at Presterne ved samme paa bestemte Dage skulle holde forskjellige af hendes Frænders Aartid og hver Gang föde tre Almissemænd. Brevtekst :Ollum monnum þæim sem þetta bref sea eder h/oe/yra sender Cecilia Hakonær dotter q. g. ok sinæ kunnikt gerande at j hæider med gud alzualdughan ok signada modor sanctam Mariam ok alla hæilagha men ok fodur minum ok modor systrum minum ok addrum naingiom sem her nemfnastz j brefueno ok allum kristnum monnum till salo hial par þa hefuir ek gefuet ok afhænt Mariu kirkiu j Oslo þessar jarder sem her nemfnastz med þæim landskyldum sem nu skulu af gangha j haust ok allu þui rettar fare sem mer bær þer af at hafua ok allum þæim lunnendum sem till þæira jarda liggiæ eder leget hafua fra forno ok nyu vttan gardz ok jnnan jn primis j Vodini .  gardenum halft viii /oe/yris boll ok kuærnast/oe/det meder er ligger j Akers sokn j Oslos hærade jtem merker boll ringst j Ryttarakre er ligger j Steins sokn aa Ringariki jtem iii marka boll j syddra Nytle sem ligger (j) Nytils sokn aa Hæidmork jtem j Austb/oe/ a Sandum aa Blakum aa Raumariki xx aura boll j væstra gardenom ok ii marka boll j /oe/ystra gardenom j somu jord jtem j Augunnarudi þer j hia iiii /oe/rtoga boll jtem j Niærdarini j væstra gardenom xii aura boll ok j /oe/ystr gardenum vi aura boll er ligger aa Fiitt aa Raumariki jtem halfrar merker boll i Berghi er ligger i Akrom a Raumariki jtem fiordonghen j Dagsgarde j Oslo jn/oe/rdra lutanom ok næddra med þui skilorde at þæir prestar sem nu ero j Mariu kirkiu ok sidarmæir kunnu till at koma skulu halda æuerligh a huærium tolfmanadum þessar artidir fadur minns ok Raghnildu fadursystur minnar jn festo vndecim milia virginum modor minnar ok Borgildu systur minnar jn festo Viti et Modesti martyrum ok fru Sigridar systur minnar ok Olafs Ogmundarsons sonær hennær daghen nesta eftir Botolfs voku med syngiandum salotidum ok mæsso ok ringingh sem in festo duplici vaxe ok ofre þuiliku sem þeir halda artidir annæra þuilikra godra mannæ ok f/oe/da þria almoso men aa huærium artidardeginum ok þessa fyrstu tolfmanada eina salo mæsso firir þæira saall j huærium halfuum manade. Ok till sannynda her vm þa sætto Gudthormer Gudbrandzsson logmader j Oslo ok Þorer Gudlæiksson sin jnsigli med minu jnsigli firir þetta bref er gort var j Osslo sunudaghen nesta eftir festum sancti Bartholomei anno domini mo ccco lxo tercio.Tillegg: Bagpaa: Testament vm Austby ok flere jordder.Kilde: Efter Orig. p. Perg. i Dipl. Arn. Magn. fasc. 70. No. 16. Seglenemangle.

_________________________________

Norska Diplomariet b.IV s.154, Nummer: 168. Dato: 17 Juli 1326 Sted: Baahus. Sammendrag:Kong Magnus befaler Sysselmanden Halstein Thorleifssön og Lagmanden Arne at undersöge de Klager, som Erkebiskop Olaf af Upsala havdefört for Drotseten Hr. Erling Vidkunssön og andre norske Raader over Jæmterne, samt tvinge disse til at gjöre Erkebiskoppen Ret angaaende hans Fiske i Rofund. Kilde: Efter Orig. p. Perg. i svenske Rigsarkiv. Levning af Kongens amphisphrag. Segl.(Trykt i Dipl. Svecan. No. 2568. III. 722.) Medeltida sigill av Hvitfeldt Kaas från 1300- 1400  , Nr 32 Halstein Thorleifsson ( sigill åren 1300-1307) och nr 482 Nikulas Halstiensson (sigill åren 1345-1346) var den sista som andvände sig av en trebenta utförandet i sitt vapen precis som hans far Halstien hade och föregångarna på Isle of man, och vi vet att precis som Örjan Karlsson som blev dubbad till riddare 1449 endast hade en ”Skank” som alla i de senare generationerna. detta föranledde Hans Hildebrand och Nils Ahnlund och se sambanden mellan Skanke ätten och Isle of man. Rätt intressant var att Örjan Karlsson inte var först med en Skank hans vapen bärs redan 1396 av Thorbjörn Thoresson han tas upp i  boken som nr 1246 (sigill år 1396) han tas med i boken som (Skanke)

.

Nikulas Halstiensson sigill år  1345. Nikulas Halsteinsson var Väpnare och storman i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland. Från honom härstammar den svenska Skunckeätten vars huvudman riddaren Örjan Karlsson föddes omkring år 1400 i byn Hov, Hackås, Jämtland. Källa:Skanckekrönika N:o 32 sid. 6 Nikulas Halsteinsson, var väpnare och Storman .Jordsägare, hans sätesgård var Mjälle det var liksom Firi beläget vid Frösön han ägde även Östnola och Våle i Hackås alla ägor låg i Jämtland. och hade han tillsammans med sin far byggt ett häbre prytt med Järnsmide, han nämndes 1357 att han höll på med det då. Nikulas var gift med Kristina Halvardsdottter. belagd av några medeltida dokument.

SDHK- nummer: 5145 ,Datum:18 mar 1345 ,Språk:norska, Utfärdare:Niklas Halsteinsson.Innehåll:Nikulas Halsteinsson upplåter genom sysslomannen i Jämtland Niklas Petersson åt kungen, såsom bot för ett begånget dråp, jord i Berg, som han dels fått med sin hustru dels själv köpt, och i Mjeldeime samt sitt laxfiske i Ragunda.Sigillen: Nils Halsteinssons,3 lår och ben utgående från en midtpunkt till hörnen i skölden; N:o 2,Olof Håkanssons, fragment; N:o 3, Nils Eskilssons en sexuddig stjerna i sköld.Sigillanter:utfärdren samt Olav Håkansson och Niklas Eskilsson Sigill:se DS nr 3920 Original: or. perg., RA 0101 SDHK-nummer: 5146,datum:18 mar 1345 Utfärdandeort:Berg ,Språk:norska Utfärdare:Arne Gefvalsson och Lafrans Gunnarsson, lagman i Jämtland. Innehåll: Arne Gefvalsson och Lafrans Gunnarsson, lagman i Jämtland, dömer Nikulas Halsteinsson, som livsfarligt med yxa slagit Tolve i Kolnäs, att ha förbrutit liv och gods, och uppger vad han i jord,vatten och fiske erlagt som böter till Kronan .Sigill information: Sigillen: Af N:o 1, 4, 5 finnas obetydliga fragmenter; N:o 2, 3, 6 borta, remsorna kvar. Sigillante Botulf Agmundsson, Gummus i Ase, Jon Vigleiksson, Niklas Askielsson ,Sigill:se DS nr 3920 ,3919 Original: or. perg., RA 0101: Källa: 18. mars 1345. Regesta Norvegica V, 1337-1350, nr. 757.

År 1345 fick ägarna av Mjälle samt Yttergården nedanför Öneberget, Frösön, Nikulas (Nils) Halstiensson, 1300-1354, och hans hustru Kristina Halvardsdotter, överlämna nästan all sin egendom till svensk-norske kungen Magnus Eriksson (1316-1374). I gengäld fick Nils behålla livet för ett dråp han hade begått i Beitnes, Tröndelagen. Kung Magnus såg sedan till att det byggdes en kungsgård på den mark han hade lyckats förvärva, och den stod färdig nedanför Öneberget på Frösön år 1347. Nikulas var son till riddaren och sysslomannen över Jämtland, Halstein Thorleifsson, 1272-1345, och Nikulas hustru Kristina var dotter till lagmannen över Jämtland Halvard Ogmundsson. Nikolaus (Nils) Halsteinsson är känd först  år 1345 döms för ett brott, som får stora konsekvenser för honom och familjen. Detta har professor Ahnlund ägnat speciell uppmärksamhet i Jämtlands och Härjedalens historia.Han uttrycker skandalen så här: Arne Gevaldsson, förutvarande sysslomannen, fanns på Frösön år 1345 efter kung Magnus Erikssons avfärd därifrån. Jämte lagmannen och den nya fogden Nils Petersson skulle dom bringa till avgörande en uppkommen allvarlig rättssak. Då denna fick vissa ej obetydliga konsekvenser för kronans jordbesittning i Jämtland, kan man tryggt förutsätta, att den också varit föremål för kungens uppmärksamhet och att han före sitt uppbrott icke endast förvissat sig om den blivande utgången utan själv godkänt den. Formellt låg målet enkelt och klart under kungens dom, men det sätt varpå straffet utmättes bar vittne om en beslutsam avsikt hos vederbörande att sätta regeringsmakten i respekt och samtidigt, med utnyttjande av tillfället, se dess intressen i Jämtland handgripligt till godo. Vad som manade till en dylik exemplarisk efterräkning var att saken rörde sig om ett för länge sedan timat blodigt hemfridsbrott, aldrig slutbehandlat i lagens stränga form av hänsyn till den inflytelserike gärningsmannen. Två särskilda urkunder röra denna sak. Båda äro av den 18 mars 1345, den ena avseende målet som sådant och utfärdad av domarna, den andra avseende den erlagda boten och utfärdad av den dömde (JHD:49 och 50). I tingsstugan framför berget erkände Nils Halstiensson, att han hemma hos Tove i Kolnäs slagit denne i huvudet med sin stridsyxa. Sedan greps Tove, kastades i en släde och bortfördes till Egge av herr Halstiens svenner och andra flera, som voro med om denna hemgång; (Kolnäs är okänd som plats i Jämtland; sannolikt avses Kalnes i Beitstad, Tröndelagen, som ligger cirka 15 km nordväst om Steinkjer, på vägen mot Namsos), se denna karta . På tillfrågan av hustru Rodny, säkerligen Toves maka, hade Nils Halstiensson vidgått och beklagat sitt död. Han pålyste det för vittnen, som buret och svuret var för alla. Detta var de förmildrande omständigheterna i en sak, som länge nog fått ligga obeivrad. Eftersom nu ingen hade bestritt hans viglysning, säger brevet, och han var förlikt med prosten, som först upptog saken, och han hade bjudit lag för sig, då dömde vi i vår herre kungens våld både liv och gods. De som tala äro Arne Gevaldsson och lagmannen Lavrans Gunnesson. Sedan denna dom avkunnats, uppgjorde Nils Petersson å kungens vägnar villkoren för benådning. Dessa villkor, som voro dryga nog, inhämtar man dels i dombrevet och dels i Nils Halstienssons åtföljande brev; de utfylla härvid i viss mån varandra. Nils Halstiensson avstod till kronan halva Mjälle på Frösön, uppsides med den jord som min herre ägde där förut, och sittlaxfiske i Ragunda. Detta var dock icke nog. Hans hustru Kristina fick härtill av sitt eget lägga halva yttergården framför berget och dessutom andra halvan av samma gård, som hon nu inköpte av Olavi Västanåker. Priset uppges icke; det har belysande nog ansetts likgiltigt. Allt skulle för framtiden vara kronans mot den lejd och förlikning Nils Petersson som kungens ombud kunde tillförsäkra Nils Hallstensson. Denne har själv beseglat sin revers.Nämnde Olav Håkonssons sigill är identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson använde på Frösön år 1345. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt. Det sällsamma vapnet i hans dess bättre bevarade sigillavtryck, tre människoben med tåspetsarna vända mot sköldens olika hörn, visar sig helt stämma med det som ilivstiden fördes av riddaren Halstien Thorleifsson, syssloman i Jämtland på 1320-talet. Halstien Thorleifsson är utan allt tvivel just den herr Halstien som skymtar i domarnas brev, företrädd av sina våldgästande svenner, och lika säkert äro dessa far och son.Att saken förut icke blivit rättsligt avklarad var en svaghet i Nils Halstiensson hela ställning, som han nu fick dyrt plikta för. Hans hustru och hjälparinna Kristina Halvarsdotter, måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland; det är kanske tillåtet att gissa, att hennes far var den 1303 verksamme lagman Halvard. Med Kristina hade Nils Halstiensson fått en del jordegods i Hackås, som man lät makarna behålla. Det framgår av senare urkunder, att de varit gifta i en hel del år. År 1348 möter vi Nils och Kristina då de klagar över att Jon Parter i Fäste ,Hackås tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, båda i Hackås, samt lagt en boskapsstig över deras mark och slagit tre av deras myrängar sju år i rad. Jon Parter, som var död 1348, hade enligt vittne erkänt på sin sotsäng dessa övergrepp och sagt sig, när väl han kom till hälsa igen, fara hem till Nils och förlikas med honom. När saken kom upp 1348 i Häggen, Oviken, var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. Våle i Hackås ägdes år 1348 av Kristina Halvardsdotter. Sedan är inget känt om familjen, men man tror att det är Nils, som har byggt det härbre eller bod, daterad till omkring 1353, och vars dörr är prydd med ett järnsmide som mycket starkt påminner om det vapen, som Nils använde. Boden synes ha gått i arv eller som hemgift till Elisabet Jensdotter Skanke från Hov i Hackås, gift med kyrkoherden Mogens Pedersson Herdal och medfört den till prästgården i Sveg. Boden finns nu bevarad som kulturminnes märke i Äggen, Sveg. Jag fotograferade byggnaden 1999. Boden står centralt vid en vacker gård i den lilla byn.

Nils förde enligt ett bevarat sigill från år 1345 ett vapen, som uppvisar stora likheter med det stadsvapen som fortfarande används av öriket Isle of Man; ligger i Engelska sjön mellan England och Irland. Faderns vapen var lika med undantag av att de tre så kallade skankarna (benen) var ordnade motsols. Öriket Mans vapen har i det norska medeltidsriket endast återfunnits hos Halstien Thorleifsson och hans son Nils Halstiensson. Källa: Detta har föranlett H. Hildebrand och N. Ahnlund att från mer allmänna utgångspunkter hålla någon form av samband mellan ön Isle of Man och de jämtländska vapeninnehavarna för troligt. JHH:I:221-224, Ahnlund; Suppl. JHD:93, Holm; Frösökrönikan 1, O. Hemmendorff ,Källa: 18. mars 1345. Regesta Norvegica V, 1337-1350, nr. 757.

Arkivforskningen har fått nytt stöd. Genom Y-DNA på svärd ättlingar kan vi belägga den sista osäkra länken mellan Sanke ätten och förfäderna på Isle of Man. så Peder N.N.  blir identisk med Underfogden Peder Nilsson . just nu finns endast ett dokument som nämner honom, Teorin bygger på patronymika, markinnehav och heraldiska likheter mellan Mans vapen med en triskelion och Skanckes vapensköld med ett ben. plus att arv av fäderne jorden bland ättlingarna talar också för Peder Nilsson. Peder Nilsson, som levde 1410 och son till Nils Halsteinsson, gift med Kristina Halvardsdotter, dotter till lagmannen Halvard i Jämtland bosatt i Östnår och ägare av Östnår och Våle. Nils Halsteinsson var son till Halstein Thorleifsson, Jämtlands syssloman, verksam år 1300 och död ca 1345 Källor:Pilgrimshistorisk avhandling av Per Olof Libom,; Släkten Blix Av Sven Schylberg .

En jämtländsk storsläkt från Kloxåsen i Jämtland Peder Nilsson var underfogde och gods ägare i Mjälle ,Frösön även godsägare av Hov i Hackås ättens jordinnehav visar ju för att Nils Halstiensson är hans far. Källa: DN III:517 ,Ekblad II:H sid 145 nr.3 I Norge och Sverige kallas familjen  Skunck, Skancke , Schanke, Skuncke med samlings namnet Skanke. Familjen är känd sedan år 1394 från Jämtland, hörande till frälset. Släkten är uppkallad efter vapen som beskriver de väpnade fötter, som enligt dialekten i Jämtland kallas ”Skank” eller ”Skånk”. Ursprunget till släkten kommer från Isle of Man och de norska viking kungarna.  Roger De Robelin ställer till den här informationen med försiktighet, även om Historikern Barney Young har presenterat källor främst från Manx krönikan på släktens kopplingar till Isle of Man . Källa: Skanke boken av Roger de Robelin 1995, sidan 12-13; 3-5.

Nils Halstiensson och Kristina Halvarsdotter söner är Markus Nilsson och Peder Nilsson .Och Kristina Halvarsdotter måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland, sannolikt dotter till lagmannen Halvard Ogmundsson eller Halvard Carlsson Carl Ruben Carlsson ; säger i sin forskning Skanke släkten har två rötter ,en från Isle of man och en ifrån Jämtland, från Isle of man kom kung Magnus Olofssons syster Magnhild Olofsdotter enligt Skotska anteckningar år 1292 fanns i Norge många dokument som hävda dess rätt till Isle of mans krona Magnhild var änka efter Torleif Haraldsson som också han var a Isle of man kungasläkt .Deras son Halsten Torleifsson omtalas första gången i rättshandlingarna år 1303 och 1326 som landskapets syssloman, men hade förmodligen långt tidigare en lägre befattning , enligt traditionen som han innehade i 40 år han har samarbetet med Lagmannen Halvard (Karlsson) sen år1303 och även år 1319 , detta kan ha lett till äktenskapet emellan Halstens son Nikolaus (Nils) Halstensson och Kristina Halvarsdotter.” slut citat

Nikolaus (Nils) Halstensson var väpnare också känd under åren 1345-1348 (DN III:254) blev igenom sin Hustru Kristina känd åren 1345-1348 jord ägare av Mjälle i Frösön och Våle i Hackås ,hon hade ärvt jorden av sin far Lagmannen Halvard Karlsson känd 1303 och 1319.(DN XXI:21)
_____________________________________________
Diplomatarium Norvegicum (volumes I-XXI)
Nummer: 21.
Dato: 31. mars 1319. Sted: Nidaros.
b.21 s.18
Sammendrag:Salomon Toraldesson, korsbror i Nidaros, Bård Petersson, Sigurd Jonsson,lagman i Trondheim, og Hallvard Karlsson, lagman i Jämtland, avsier forlikskjennelse i arvetvist mellom brødrene Arne og Sigurd Gudbrands sønner. Gjelder Aspa (i Frei).
Kilde: Fem avskrifter og hender (a, b, c, d, e) i Langebeks Diplomatarium i Rigsarkivet, København. a står i en klasse for seg overfor de øvrige avskrifter.
_______________________________________________

19 mar 1349 på Frösön var Lagmannen Halvard en av dom satt med vid tinget och dömde vid ett mål. Han hade då sin lagmanstitel bevarad, men den nuvarande lagmannen hette Jörund Haversin. Källa:JHH:I:237 av Nils Ahnlund
_________________________________________________________
SDHK-nr: 5727
Språk:norska
Datering:19 mar 1349
Utfärdandeort:Förberg på Frösön
Innehåll:Asbjörn Hallstensson och Torsten Jonsson, kungens fullmäktige, dömer med åtta tillkallade män mellan sysslomannen Niklas Petersson och allmogen därsammanstädes. Gunnar i Vambestad (Vamsta), som utan allmogens medgivande anklagat Niklas hos kungen, döms till böter av 3 mark guld, liksom de frånkänner Gunnar all rätt till ersättning för korn, som nämnde Niklas skulle ha fråntagit honom.
Brevtext:Ollum monnum þæim, sem þetta bref sia æðr høyra, senda Asbiorn Halsteinsson, Thorstein Jonsson quediu Guds ok sina, kunnikt gerande, at oðensdaghen nesta eptir Gregoriimøsso a xxx:ta are rikis okars vurðileghs herra herra Magnusar, með Guðs naað Norex, S[v]yia ok Skane konongs, þa er mit vaarom i Jamtalande eptir boðe ok brefum okars herra konongs fyrnemfz at profua ok rett at gera vm oll þau malemfni, sem varo millim Nicolasar, syslumanzens i Jamtalande, ok almughans, vaaro a stemfnu firir oker firir Berghi i Frøysøy af einni holfuo Nicolas Petersson, sysluman i fyrsagðo lande, en af annare holfo Gunnar a Vambastoðum, ok kendizst með, at han var loghlegha þangat stemfder. Þa kærði Nicolas a Gunnar, at hann hafðe ropat han firir konongenom, so at hann hafðe insiglat þat bref með lanzens insighli vttan almughans samþykt, er honom var til last ok vanfregðar ok eingin sannende til varo. Ok af þui, at mit vaarom eighi liðughir at høyra ne at enda þetta maal a þæim deighi, ok þui settum mit þæim dagh apter vm morgonen eptir, huarom með sinu skilriki, sem huar hafðe til sins maals, til profs ok endileghs doms, eptir þui, sem þæir baro ok suoro a book firir oker Jenes Jonsson ok Øynder Bunghi, teðe Nicolas fyrnemfdr þa fram vtscript af lanzens brefue i huerio er so vattaðe, at Nicolas hafðe so øyt landet, at þat matte eighi byggiazst, ef Nicolas optnemfdr hefði lenger vmboðet. Viðr kendizst Gunnar, at han hafðe þa lanzens insighli at gøyma, er aðr sakt bref var vt gefit, ok at þat sama bref var eighi vplesit firir almughanom aðr, en þat var insighlat ok ei siðan, fyr en þat var fram boret firir konongen til akero við fyrnemfdan Nicolas, ok saghðe þo, at almughin hafðe samþykt, at þæir skilðo þat halda, sem loghmannen ok þæir fleiri men, sem þar hofðo til nemfzst, scrifuaðe til vars herra konongs vm lanzens þorf ok nauðsyn. Nu saker þes, at almughin atspurðr neittaðe firir oker, at þæir hefðo aldri þat bref samþykt at ropa æðr akæra Niculas, sin sysluman fyrnemfdan, þes ok annars, at aðr nemfðr Gunnar hafðe eikki prof æðr skilriki til þes ok einghu ventezst hann, at þat vere satt, sem vattade i fyr saghðo brefue til akero æðr rops með Nicolas; kallaðo mit þa þessa men til doms með oker, herra Ogmunð Sæfinzson, profast i Jamtalande, Jorund loghman, Haluarð loghman, Lafranz Diekn, Nicolas a Slandrunghum ok Olaf a Hølen, Olaf Vestan aker, Øygiisl a Liti, ok at ollum greinum mer vyrðlegha skoðaðom, sem þa teðest firir os. Þa dømdo mer, at Gunnar skal luca Nicolase optnemfdom iii merkir gulsz firir aðr sagða akæro ok luka up firir Berghi i Frøysøy mark gulz þorsdaghen i pasca viku nest er kømr ok mark at Marteinsmøsso ok mark gulz at kuitasunnu nest þar eptir; lukr hann viii mark norøne reiðu penningha æðr suenska, þa er loken mark gulz; en þat sem ei lykzt i penninghum, þa skal luca viii markr baughgilðar til fornghilz metit firir mark gulz. Þar með dømdo mer Niculas saklausan vm korn þat sem Gunnar kerðe, at hann hafðe ranghlegha tekit firir honom, þui at þat tedezst með sannendum firir os at hann hafðe þat giort með loghmanzens raðe. Ok til sannenda her vm settu þessir fyrsaghðer men sin insighli með okrom insighlum firir þetta bref, er giort var are ok deighi, sem fyr seighir.Sigillen: n. 1, 3-8, 10 borta; n. 2 fragment (snedbjelke, ofvan half lilja; nedre delen borta; n. 9 (bevingad lansspets). Källor:Original: or. perg., RA 0101,Eftermedeltida avskrifter: Brocman: M. 10:1
Tryckt:DS 4404 se pdf av tryck,JHD, nr 76, DN III:1, nr 266
Kommentar:Om Förberg se Ahnlund i Jämtlands och Härjedalens historia 1 (1948),
Sidan. 518 f.
____________________________________

min tanke är att Lagmannen Halvard kunde vara identisk med Halvard Karlsson. Inga jämtländska brev nämner pesten. Nils Ahnlund har emellertid pekat på indirekta bevis för digerdödens härjningar i landskapet, dels det faktum att de jämtländska breven drastiskt avtar efter år 1350, dels att de jämtländska lagmännen Jörund och Halvard (Karlsson), som nämns i brev år 1349, tycks ha avlidit 1350.

Nils och Kristina son Peter Nilsson var född omkring 1325 och Tre straka Indicier, som stödjer släktskap, är vapen, namn och jordinnehav Peder Nilsson, anses vara identisk med den Peter Nilsson känd år 1410 då han förmodligen var personligen närvarande i Mordviken, han var satt somsom välboren man och Jösse Jönssons underfogde i Jämtland (JHD I :145,JHH I:281)

Kristina Halvardsdotter  levde grovt beräknat mellan 1305 och 1360. Hon ägde halva Yttergården (Firir Berghi=Förberg, vid Öneberget) på Frösön, men tvingades, på grund av maken Nils dråp, att år 1345 inköpa andra halvan av hirdmannen Olav i Västanåker på Frösön, och leverera Yttergården i sin helhet till kronan. Nämnde Olav Håkansson i Västanåker var hirdman, d. v. s kungens Magnus Eriksson troman. Olav hade eget sigill och tillhörde ett slags lantadel, och han hade säkerligen jämte Kristina denna jord i arv, och kanske de var släkt med varandra på något sätt. Nämnde Olavs sigill är också identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson Djäkn använde på Frösön år 1345, när han verkställde domen över Kristinas make Nils Hallstensson. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt. Vi möter Nils och Kristina nästa gång år 1348, då de klagar över att Jon Parter i Fäste tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar (i Hackås), samt lagt en boskaps stig över hennes mark och slagit tre av hennes myrängar sju år i rad. Jon som var död år 1348 hade enligt vittne erkänt på sin sotsäng dessa övergrepp och sagt sig att när väl han kom till hälsa igen fara hem till maken Nils och förlikas med honom. När saken kom upp på hösten 1348 var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. Källa: JHH:I:222-225, Ahnlund.

1. Nils Halstiensson och Kristina Halvarsdotter ägde jord , Hackås och Markus Nilsson ärvde sen jord i Hackås.

2. Markus Nisson sålde gården Solkasta i Hackås till (brorson) Karl Pedersson då borde brodern vara Peder Nilsson .

Markus Nilsson ärvde jord i Hackås socken ,han var bonde och ägare av gården Solkasta,Våle i Hackås socken känd år 1394 då han med sin hustru samtycke säljer gården Solkasta i Hackås socken till Karl Pedersson.(DN III:517) Gift med Ragerd Torgautsdotter som levde 1394. Källa:Roger de Robelin i Boken Skanke ätten sidan.385 Halsten Torleifssons ätt.
____________________
Diplomatarium Norvegicum (volumes I-XXI)
brev nr.517
Nummer: 517.
Datum: 14 April 1394. Sted: Hackåss.
Sammandrag: Markus Nilsson och Radgerd Thorgautsdotter säljer till Karl Pedersson Gården Solkastad i Hackås socken i Jämtland.
Brevtext: Allom mannom thøm som thettha breff høra æller see. helsom wi Marcus Nifson oc Radgerdh Torgoz dotther æwerdeleka meth gudhi. kennumps wi thes meth waro ypno breffwe. at wi hawm salth bisked- heleghum manne Karl Pædharsoni wart goz som hether Solkastadha liggiande j Hakas sokn j Jæmpthalande meth allom lundhandum oc luthum som ther til ligghia oc ligat hawer. aff forno oc aff nyo nær by oc ferre j wato oc j thørro løzst oc fast hwar thet helz kan finnas. oc afhendhom wi os thet fornæmpdha goz. vndhan os oc varom ærwin- ghiom. oc vndher then fornempdha Karl Pædharson oc hans ærwinghia. til æwerdhelika ægho. kennvmps wi thes meth waro nærwarandhe ypno breffwe at wi hawm vppburit halwan pænig oc helan. æfther thy som os anøgdhe alleledes lathom wi thenna fornempda Karl lædhughan ocløsan. for os oc warom ærffwinghium til thes mero wisso oc skæl tha bædhums wi godha manna incigle fore thetta breff som ær Swenungh laghman ther samastadha Nisse Bergh Rawald ij Saleem Joon ij Sand- hom Joon Østenson oc Hidhin a Berghe. script(u)m Hakas anno do- mini mo. ccco. xco. quarto feria tertia proxima post dominicam pal- marum.
Källa: Efter Orig. p. Perg. i kgl. Vitt.-, Hist.- og Ant.-Akad. i Stockholm.Seglene mangle.Källa: Efter Orig. p. Perg. i kgl. Vitt.-, Hist.- og Ant.-Akad. i Stockholm.

______________________________________________________

Ortsnamnet Solkastad av 1394 motsvarar som ovan nämnt dagens Sollsta, ett terrängområde i sluttningen ned till sjön (framför kyrkan) nedanför stamgården Hov nr. 2. Vid enskiftet av stamgården år 1827 följde Sollsta med den ”gamla gården” och blev del av Hov 2:2. Ett myrområde då benämnt Sohlstamyran, liggandes ovan den gamla gården (mot Hackåsvägen), delades upp lika mellan de tre skiftade gårdarna (2:2, 2:3, 2:4). Det framgår av skiftesprotokollet att området motsvarande Sollsta, då (1820-tal) var helt inkorporerat i stamgården, där förövrigt  åtkomstbrevet av 1394 då ännu förvarades (1823).

 Källor:

1. ^SAOL, 13, 2006
2. ^ [ab] Roger de Robelin (1995) Skanke-ätten, ISBN 82-993791-0-5, 576pp.
3. ^Nils Ahnlund (1948) Jämtlands och Härjedalens historia Del 1 intill 1537, Norstedts.
4. ^G.V.C. Young OBE (1886) Fra Skanke-slektens historie.
5. ^G.V.C. Young OBE (2001) A Brief History of the Isle of Man.
6. ^Adel. ätten Skunck, N:o 660, † i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor (1858–1864), del 3, sida 795
7. Manx Kröninka

Copyright © 2019 Tommy Hernelind.